Berömt antiklimax

Hur mår du på juldagsmorgonen? Mental baksmälla? Kanske tom en vanlig baksmälla,om du inte har små barn? Det är inte så att jag tänker"var det bara det".. Absolut inte! Men känslan av att något är avlevererat finns ändå där..

Mycket av den inhandlade julmaten är tillredd (om än kanske inte uppäten), alla paketen som legat packade i veckor eller dagar är uppslitna och kanske tom använda redan.
Alla känslor som piskats upp har dalat ner och lagt sig i viloläge och man vaknar med ett: "Jaha, och nu då?" Kan inte tro att det är bara jag och grisen som funderar på ett liv efter julen?! Kanske är det så, inser jag, i skrivandets stund..
Att det är så att mycket skjuts upp med ett: "ja, vi gör det efter jul" eller ett "jag skall ta tag i det efter jul" När julen sen är över, tja, då är det dags och i vilken ände skall man börja?

Dessa dagar mellan jul och nyår, mellandagarna, som de kallas på svenska eller romjul på norsk. Det senaste uttrycket är nytt för mig så jag undersöker noggrant vartifrån det kommer och finner att det kommer från ett gammalt ord som betyder: "som ikke trenger å holdes strengt hellig"
Spännande! Betyder detta att jag är något på spåren här?
En tanke som inte bara jag har eller haft dvs att tiden mellan "full i magen och antiklimax" och det annalkande nyåret är en tid till just det, förberedelser inför allt det där som komma skall. Det man skall ta tag i.. Det som skall göras när det nya året kommer!

Sålunda, är detta hela världens "månfas"? Den tid då nästan all verksamhet upphör, man är hemma.. Världen står still. Ser man i kalendern så inser man också att vi passerat vintersolståndet dvs den 21 December, sedan står "solcykel nästintill stilla" i runt 2 veckor innan det börjar ljusna.. Dvs innan vi går emot våren med pyttepytte steg.
Hmm, nu känns det med en gång mindre illa! I vart fall hos mig..

Det känns inte som antiklimax längre, utan som en förberedelse period, en stunds vila i familjens trygga famn innan allvaret och de goda föresatserna om ett nytt år tar vid.
Me like! Ett nyårslöfte har jag redan avlevererat här på bloggen.. Ett annat är på uppsegling inom mig men jag har ännu inte bestämt mig för om det är dags att eller om jag ens har lust att göra detta löfte offentligt.
Då behöver jag inte skynda nu alltså.. Inte skynda alls.
Jag använder min Romjul till denna eftertanke och sedan kan jag återkomma. Trevligt!
Då får du vänta och se.. Under tiden kan du också fundera på livet efter julen.
God fortsättning i fridens tecken! Klem.