Förväntningar.

Den äldre damen håller lottokupongen mellan händerna såsom ett litet barn håller sin drickmugg. Affärsbiträdet ser på henne och ler i mjugg innan han säger:
"Sååå, dags att vinna i helgen nu då?"
Damen ser upp, leendet sprider sig i hela ansiktet liksom förväntningen när hon svarar:
"Ja, vet du.. Jag har spelat så länge att jag börjar förvänta mig att det är dags nu, att det är min TUR!"
Han ser förvånad ut, den unge mannen, hon vände ju på hela konceptet. Inte blasé såsom den gamla spelaren gärna blir utan med förhöjd förväntning, såsom man känner när t ex spelar ett brädspel och avslutningen närmar sig.

"Mamma, mamma, vad är 24 -16?" Dotterns frågvisa näsa i köksdörröppningen.
Det är inte svårt att veta vad det är hon hintar om, 16 December igår, Julafton den 24.
Frågorna haglar.. "När kommer julenissen, jag menar, vilken tid?" "Har han en nissa med sig i år?" " Vart skall släden landa när det inte finns någon snö?" " Vi har väl inte eld i spisen på julafton? För tänk vad han skulle bränna sig om han kom ner den vägen!"
Beviset på dagens mångkulturella barn! De har sett den amerikanska tomten komma ner genom skorstenen likväl som de mött tomten under många namn, jultomten, julenissen, St Nicholaus, Santa osv. Inget är konstigt! Samma nisse, olika tider och form.
MEN, samma förväntan.

"Mmmmm, iiijjiiijiii..kakakkakakaka" låter den lilla där jag precis lagt henne på sängen. De små ögonbrynen kraftigt ihoprynkade, munnen till en klagande strut och jag ser tankarna flyga som svalor i hennes ögon. Hon tänker väl inte gå? Hon, mamma personen? Hon kommer väl och lägger sig? Oavsett om jag drar av mig morgonrocken eller tröjan blir reaktionen densamma. Hon ser ut som en farbror som första gången besöker en strippbar..
MMMMMMM, tuttar!! Ljudet förändras, blir till den gnyende valpen, kroppen gungar från sida till sida, saliven ökar synbart och hörbart och man känner i hela kroppen.. Nu är det bråttom, bråttom! Jag glider ner bredvid henne, puffande och buffande når stormstyrka och man faller nästan ur sängen av förväntningen..Den efterlängtade närheten och näringen, sömnen och kärleken.

Jag tror inte på julenissen längre, tyvärr. Inte heller på tandfen eller bergatrollen..
Men jag lever fortfarande i förväntningen att få uppfylla mina drömmar! Jag tror fortfarande att det är möjligt trots att drömmarna genom åren blir fler och fler.
Jag menar, jag har bockat av många av dem... Resan till Japan och Australien, min egna häst, mitt egna företag, simmat med delfiner och sjökor, dykt i tropiska vatten, hållt ett nyfött barn i mina armar, osv. Livet har gett många möjligheter!
Ändå finns där så oändligt många förväntningar och drömmar kvar. Drömmar verkar liksom vara förknippade med den tidsålder man lever i, jag menar, såsom ovan, drömmar är som don efter person. De är flexibla.

Snart är jag fyller jag 40.. Kanske är det därför jag sitter här med dessa funderingar?
Jag vill göra det mesta av mina förväntningar, vill sitta på hemmet, lite sliten och säga:
"Vet ni.. Det var en sjuhelvetes resa! Men den var värd varje steg! Nu kan jag åka hem!"
Det är upp till mig att se till att det blir så!
Så, dags att fånga dagen! Dagens dröm är en man som tar sig säkert hem från sista uppdraget inför julen, det är rödbetssallad från Sverige (se där! en minidröm), en plåt med vaniljfudge till tjejerna, en brasa och gott om själsro! Imorgon börjar julen..