tisdag 22 december 2009

Vad är julen värd?


I gårdagens avisa stod att läsa:
3700 familjer i Norge söker bistånd från Frälsningsarmén för att klara julmaten! Dvs de ansöker om en korg med det allra nödvändigaste för att klara julen. Värst är det för de små barnen säger en frälsningssoldat till tidningen och jag ryser in i märgen.

Ser mig omkring i det bostadsområde där jag bor, där folk är läkare, reklamfolk, banktjänstemän, välutbildade på alla de sätt. Bilarna som passerar mig när jag trillar vagn är nya, BMW, Mercedes, Audi, Toyota och vinterutstyret är på, takboxar och dylik. Allt klart för vintersemestern.
På vårt köpcentrum, som faktiskt är Skandinaviens största finnes inte en enda parkeringsplats, oavsett vilken tid på dygnet du kommer just nu. Människor bär ut Wii spel, cyklar, nya slalomutrustningar - av finanskris syns inte ett spår! Hur många av dessa lever på gröt efter jul? Finns det en tid efter jul?

"Hur många par byxor tycker du att ett barn skall ha?" frågar väninnan på telefonen, hon har flera barn och liksom jag grunnar hon titt och tätt på tingens ordning.
När köper man vad, vad behövs nästa gång och vem behöver det..
Ja, hur många par skall ett barn ha egentligen? Jag vill att min dotter skall ha ett par på sig (såklart, det är minus 10 ute), ett par i ombyteskorgen på skolan, minst ett par nya tills imorgon då det finns gränser även för vår tvättmaskin. Claire har många fler än så, fast ändå inte många fler än så som hon gillar.
Vi har länge kört runt på tre byxor av samma märke, fast i olika färg, ett hallonrött par, ett lila par och ett vitt par. De var omtyckta, passade bra men så plötsligt, tjilivipp, som i ett trollslag, dottern hade lågvattenmärke på alla tre! Såklart, samtidigt eftersom de alla var samma storlek.
Då fallerar hela garderoben på en endast gång och en större investering är på sin plats..

Jag har lite dåligt samvete i år då jag på föräldrarledighet och pga försäkringskassans ringa förståelse för företagare, är lite låg i kassa. Dotterns önskningar överskrider budgeten och trots att jag vet att det bra att önska och inte få allt.
Vi har det underbart bra med massor av julemat, delar av familjen på plats och friska, gran, fler julegåvor än någon orkat räkna, vi har värme och brasa och el.

Allt detta tänker jag på medans jag fyller korgen under vagnen med pantflaskor från garaget, ja, de har en tendens att samlas där och trillar min barnvagn genom snön mot butiken.
Här skall pantas! Panten går nämligen just nu till Röda korset.
Visste du att det är bara i rika norden som man har pant på PET flaskor? Detta alla klimat möten till trots. (Men visst ja, det var en annan blogg..)
När pantningen är klar känner jag mig något rikare till sinnes. Dessutom vinner jag trettio kroner på Röda korset lotten.. Finner jag en Frälsis låda någonstans så åker pengarna in där!

Till nästa år har jag ett nyårs löfte bestämmer jag på vägen hem. Under årets varje månad skall jag jobba ihop till en Frälsis korg till nästa jul. Skall bara ta reda på vad de kostar.
Det är 12 familjer till nästa jul.. Tolv familjer mer än ingenting.
Vad är julen egentligen värd om man inte får ge?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar