Ett nytt avsked

Sitter här med Decemberkylan vinande utanför fönstret, Selma sover ännu sin skönhets sömn och resten av familjen har hastat ut i verkligheten.
Brasan har precis börjat spraka, jag är glad att vi har den! Den värmer både inre och yttre när det behövs.

Min grundmurade tro om vad som händer när vi lämnar detta jordelivet är oftast en stor hjälp för mig när jag hanterar döden, dess närvaro och tankarna runt den. Jag delar Koskinens tro på att en del av livet handlar faktiskt bara om det, att lära sig relatera till att vi en dag skall dö.
Men trots detta, eller kanske pga detta så saknar jag starkt bandet till den fysiska personen.

Idag är det så igen! Jag tar farväl av P!
P som var en stor del av min barndom, en del av min släkt och en länk till min älskade farfar. Vi har talat mycket om döden, han och jag då han var en av de få som vågade det då min mamma dog.
Make no misstake! Vi var sällan överens! Två envisa oxar, faktiskt födda på samma dag men med många, många år emellan var vi båda väl försedda med starka åsikter som vi inte tvekade att lufta och sålunda hamnade vi ibland i luven på varandra. På ett kärleksfullt sätt.. Men ändå, helt klart i luven.

Han var pedagogen som fortfarande vågade leda. Stora bullrande skratt, stor kroppshydda, såsom gammal elitidrottare också full av egna åsikter. Han var den första människa jag träffat som sov på golvet, helst utan madrass och som gärna också satt där.
Trots detta minns jag just i detta nu mest hans kreativa sida - hur han gjorde ett blomsterarrangemang till min mors grav som bestod av svenska,danska och finska flaggan. Ett vackert arrangemang som knöt oss alla samman.
Han tecknade vår fäbodstuga ur minnet, en kväll hemma i Danmark och sände det till min far. I varje pinne var det korrekt, ett sorts fotografiskt minne.

Jag hoppas han tar med sig några minnen från oss, jag hoppas han hann uppfatta Selma och inbjudan han fick!
Däremot vet jag att min mor tog emot honom, att han med sin hand i hennes klev över gränsen till det andra. Hon älskade honom och hans förmåga att locka henne till skratt, de skrattade så mycket tillsammans.

Himlen har blivit en stark karl rikare! Min mor har fått en kompanjon. Har en känsla av att hon kommer att behöva båda egenskaperna snart!
Tack P för ditt bidrag till mitt liv, min uppväxt och min kärlek till livet!
Res som du alltid gjort, med buller, bång och skratt! Res med lätt bagage!
Nu skall jag ringa din hustru, njuta hennes närvaro, finnas för henne såsom du fanns för mig!
KRAMEN, Maud