Måndag med mas..

Det var inte dalmas utan "mas" på norsk!
Mas är att klaga på, gnälla och tjata.. Igår tjatade och tjatade det i mitt huvud!
Sliten efter den sista tidens händelser vägrade mitt huvud igår att göra någonting,
det skapade en elak, dock inte värsta sortens, migrän.
När migränen anfaller på det där sättet är synstörningarna det som plågar mig mest, som att hela tiden se på världen genom en sprucken spegel.
Fragment blandas med fragment, bilden blir oigenkännlig och min hjärna går på högvarv med att försöka förstå de omöjliga bilder som den ändå ser.

Dagen var dessutom varm och kväljande, brännande sol och en hämtning utomhus var ett måste.
Me don't like- när detta sker!
Förtvivlat blickade jag uppåt, försökte sammankalla de mörka skyarna, masade på dem men inget skedde, ingenting, ingenting..
En vilostund med stumpan, en förhoppning om någon timmes sömn och kanske en liten lindring.. Lindringen ville inte infinna sig, huvudet masade och masade, bearbetade och skapade bilder som får en att undra om hjärnan kortslutit sig själv.

"Måste samtal med fadern" - han hade födelsedag igår. Han överlevde tills den, alla odds till trots men att säga att han lever är en överdrift.
Uppkräkt födelsedags kaka, nya samtal med doktorn, nya ändrade mediciner -
till vilken nytta?? Mas, mas, trött, trött..
Nya blickar emot skyn, kan det inte komma snart?

Hårda ord, olika infallsvinklar. Det är inte lätt att vara terapeut ibland, speciellt inte när man ser detaljerna i allt, ser saker som inte alltid skall synas, ser tendenser som är dolda för andra.
Det är mitt jobb men ibland infilterar det mitt privatliv också, det är oundvikligt.
Att man aldrig lär sig att hålla tand för tunga, att man inte lär sig att vissa inte vill se, kan se eller ens ha tänkt sig att se? Kanske för att man vet att man påpekar det dumma i en egenskap, inte i en person? Men vem orkar med skillnaden? Mas, mas..
Nu måste det väl ändå vara nära..

Tillsammans med mina tårar släppte Gud det välsignade regnet ner över oss, törstande, masande människor. Lade en våt hinna av livgivande vatten över träd, ängar, trädgårdar och törstande djur.
Stod på trappan i morgonrocken och lät de hårda dropparna träffa min värkande skalle-
äntligen höll den tyst!! Äntligen slutade den masa!
Det fanns hopp om läkning, lindring och sömn.
Välsignade sommarregn! Välsignade tårar!