"Vi måste godta att döden kommer!"

"Vi måste godtaga att döden kommer!" - så står det på framsidan av Aftenposten från igår och är ett efterspel av att landets Helseminsister gått ut och sagt att:
"Vi måste se på utgifterna för olika typer av behandling t ex cancerbehandling. Det skall vara relevant behandling, inte behandling för behandlingens skull!"
Det gick ett ramaskri genom norska befolkningen, vaddå skulle man nu inte längre få sjukvård i Norge?

Det var inte det han sa, den gode ministern, det är också det som gårdagens artikel av Socialmedicinaren och läkaren Per Fugelli handlar om. Per som själv är sjuk i cancer, svårartade sådan, har liksom skaffat sig rätten att sticka ut hakan och säga sitt hjärtas mening.
"Döden kommer inte längre när naturen anser att den skall, döden kommer när vi bestämmer oss för att stänga av vissa maskiner, avsluta livsuppehållande åtgärder. Till vilken nytta?" frågar sig Per.

Har frågat mig detsamma de senaste veckorna..
Fråga ett barn över tre år om döden kommer till allt och alla och svaret är givet: JA.
Lyssna till vuxnas klischésamtal: Klart jag vet att jag skall dö, vi skall alla dö någon gång!"
Mmm, vi skall alla dö någon gång, fast inte idag, inte imorgon och faktum är..
tillåter min planeringskalender någonsin att jag kommer att dö? Min läkare?

Jag har hört någon klok man som sagt: sådär, nu har jag färdigställt allt jag vill! Nu kan döden komma och hämta mig närsomhelst!
Han brukade sista kapitlet av sitt liv till att ha "semester", luktade på blommorna, käkade glass, lekte med barnbarnen, sov i hängmattan och när döden kom, kom den på tysta tassar plockade honom ljudlöst med sig och gick.

Min far är arg nu, vanvettigt vitglödgat förbannad, irriterad och allmänt "slängig"..
Han förstår inte varför. Alla kroppens normal system går som om de vore satte på "tillbaka spolning" eller reverse, som det så fint heter på Engelska.
Sina outrättade drömmar, de fortsätter han att drömma..
"De är bra för honom, låt honom ha dem" säger de flesta till mig.
Hittills har jag lyssnat men nu, när livskraften tryter, ser jag att de spelar honom stora spratt också, håller honom kvar i ett liv som inte längre finns.

På Måndag skall nya cellgifter pumpas in i den döende kroppen, en kropp som levt på näringslösning, blod och starka kemikalier i flera månader nu, en kropp som passerat det som FN anser som svältgräns rent kilomässigt.
"Du har ett val, det vet du väl..?" försöker den ena läkaren förtvivlat och lägger huvudet på sne.
Har han verkligen det? Han, som ingen medicin utbildning har? Han, som aldrig stavat till "bibliotek" eller "internet"?
Han gör som han blir tillsagd! Läkarens uppgift - att förlänga liv! Till varje pris..
Gud förbjude om någon skulle tro att han/hon bedrev någon form av "dödshjälp"!

Smärtan har passerat alla gränser och alla ropar:
"Foten i kläm, jajamensan!" Döden kastas ut från sin naturliga plats, som livets slutfas!
Den skall ersättas av liv, liv, liv.. Till varje pris!
Man får göra som en indian, söka en plats att få dö på ifred när tiden kommer.
Långt bort från klåfingriga fingrar..
Nej, jag måste gå, har ett liv att fylla, saker att göra..
Tills döden hämtar såsom den skall hämta oss alla.
Namasté!