SEMESTER!
För tredje året i rad är det omöjligt, ja, i vart fall, nästintill omöjligt att förutsäga min/vår semester.
Jag menar inte lata helger eller enskilda solskensdagar, nej, jag menar, hela brottstycken av ledighet då vi bara är lediga och dagarna får "ge sig" som de vill. Programmet hittas på allteftersom man känner för det.
Vi sitter ju kvar i "väntrummet" allesammans trots att det blir mer och mer unken luft därinne, trots att väggarna kryper närmare, dagarna flyter ihop, glädjeämnen och samtalsämnen ebbar ut.
Min far lider trots allt minst av det, tack och lov, då hans hjärna inte längre till fullo registrerar allt.
Jag ser längtansfullt ut genom fönstret, ut på den prunkande gröna sommaren, ser hela kuststräckor framför mig, middagar i tshirt..
Ger upp och släpper tanken! Försöker fokusera men ur cd spelaren strömmar en av mina favorit texter:
" Så, låt det vila, låt det gå..
Ring inte mig, jag är inte här! Jag har hyrt ett hus utpå Tynningen,
hela juli blir jag där. Jag lämnar mobilen hemma, tar med mig papper och penna,
jag skall skriva texter och några brev..sen får vi se.. Jag hör rösterna som viskar..
Varje dag är som att börja om, och tiden är ett skenande tåg.
Vi går barfota genom livet utan karta och kompass och hur svårt det än kan vara..
Lev, lev NU - det här är den enda chans du har.
Lev, Lev NU - med öppna ögon i varje andetag!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar