En klar morgon då vinden vänt...

Jag vandrar ut i kolmörkret med lillsmulan ordentligt instoppad i barnvagnen. 
Själv inser jag efter tjugo meters gående att jag har alldeles för lite på mig... För sent, ingen tid att vänta om på nu bara traska vidare. 
Solens första rodnad syns över horisonten, en försiktig ljusskära som letar sig upp över hustak och talltoppar i fjärran, stormen som härjat i natt har bedarrat och kvar ligger svaga viskningar i träden. 

December tänker jag och ser in i ett av kvarteret gröna trädgårdar men jag ser inga blommande rosor här. Det gör de dock hos väninnan i Stockholm. 
Vart tog snön vägen?   Jag saknar den riktiga kylan, vinterkylan och inte denna fuktiga, råhet som äter mig in i märgen. 

Men snart vänder det, midvintersolståndet är bara någon vecka bort nu, sedan de två veckorna av stillastående och så kommer ljuset igen... Vi är igenom tunneln, denna vinterns tunnel alldeles, alldeles snart, om en liten strax! 

Stjärnorna tindrar och blinkar emot mig som en sista hälsning innan de lämnar över dagen till solen att vårda och jag undrar över vad denna dag har i sin famn. 
Jag är redan sen.. Sen till dagis, sen till bussen (som snart går utan mig) men kanske, kanske kan jag fortfarande nå dagens undervisning i tid.
Beslutet från igår - att inte oroa mig mer över vissa saker bekräftar jag nu i mitt inre och så släpper jag. 

Dagen blir vad dagen skulle bli.. I vart fall. I det kan jag vila! 

Då kommer bilden...
Matrosen i masten formar händerna till en strut, ser nedåt emot bryggan på det gamla trädskeppet och vrålar; 
"VINDEN..!!!! Vinden har vänt, vinden kommer..."
Kaptenen på bryggan lyssnar, processar en halv sekund innan han skriker för full hals: 
"VINDEN VÄNDER! Ut med seglen... Lägg upp henne emot vinden... VINDEN HAR VÄNT!" 
Febril aktivitet på däck, segel till väders och så kommer den... Den efterlängtade vinden!                  Sliter tag i segelduk och folk, chockstartar den gamla skutan som skuttar iväg under männens vilda rop."

Bilden är borta.. Jag är framme. Såklart har vinden vänt... 
På dagis saktar jag steget, stannar, dricker glögg, tar en pepparkaka och hinner ändå med den sista bussen till skolan. En bra dag med bra undervisning. En tenta med bra betyg.. 
En annan skola som vågar ta tag i saker, agera, som vågar bekänna färg.
Dags att stoppa barnen i bilen, åka till Göteborg, Liseberg och dopet. Skall bli mysigt med några dagar borta hemifrån... Sedan vinden vänt!
Trevlig helg!