Nyårskavalkad

På Tv snurrar årets nyhetskavalkad och jag ligger utslagen på soffan, försöker lyssna på vad de säger medan barnen leker tafatt mellan rummen. Split vision kallas det visst och är ett rätt vanligt mammasyndrom.
Jag påminns om året som gått, om Japan, om tsunamis, om översvämningarna i somras i Norge, om väder och vind.. För visst är det och har varit mycket sådant ett tag?

Men jag ser också på bilderna från Juli, från oss, från Oslo.. Den ensamma galningen drar förbi, kvarstår nu liksom då - folket. Massorna som i kärlek vandrar, sjunger, håller om varandra, tröstar...
Statsministern på plats, nu liksom då.  Jag håller fortsatt inte med om hans politik men han höll ihop landet, han visade medkänsla, närvaro och civil kurage - all heder till honom för det!

Tankarna vandrar till mitt eget år.. Mikrokosmos, makrokosmos.
Även mitt år har handlat om rehabilitering i mångt och mycket, de låga energireserverna från åren innan hann tankas i vart fall lite grann.
Funderingar har legat längs med linjer av basbehov - äta, sova, sköta hälsan och framförallt, fixa det som fixas bör. Lite skrämmande att gå "back to basics" men ibland är det nödvändigt.

Otålmodigt anser jag att jag inte är i de nivåer jag trodde att jag skulle vara när detta året kom till sin ände men samtidigt, samtidigt - det gäller att inte förakta rörelsen i det hela.
Maken och jag har påbörjat renoveringen av stugan, så sakteliga. Vi har kört massor, massor av gammal bråte till tippen. Vi har funderat över våra drömmar där.
Säkerställt stockar och timmer har vi också genom att tjära och fixa, kolla fönster och kitt...
Även detta en metafor - inre och yttre...

Min resa i att införskaffa mig ett nytt verktyg har också påbörjats. Utbildningen är igång och jag vet numera vart utmaningarna ligger där, smaken i munnen är tydligare, "musklerna" mera spända.
Jag ser fram emot resan såsom man ser fram emot en tur med berg och dalbanan - skräckblandad förtjusning!  Men man kliver inte ur kön för det.. Gör man?

I år har jag också tvingas dra mitt svärd för att försvara min familj.
Orättfärdigheter och elakheter har drabbat mina barn och gjort mig nådelös. 
Det är en utmaning i sig... Att vara nådelös när man känner sig energifattig men jag har gjort det och jag är stolt över det. Det var lugnare nu vid termins slut och jag hoppas och ber att grunden är lagd till att det får förbli sådant.

Snart drar vännerna in.. Nyåret skall firas och som man ser av ovanstående text - det finns mycket att göra i mitt egna lilla mikrokosmos!
Jag har mera energitankar att fylla på. Jag har fler drömmar att jaga och jag tror att jag har verktyg till att genomföra dem. Om inte.. Tja, då är det dags att gå på jakt i verktygslådan eller fixa nya!
Inga direkta nyårslöften, nej, men en strävan emot det som är bättre, oh yes!

Jag tror vi ses imorgon MEN om inte...
Ha ett fantastiskt slut och en god början så ses vi på det nya året!
KRAM OCH ENERGI