Hjärtats ersättning..

"Jag fick lära mig på Arken att heroin kallas för Ängelen därför att det ger hjärtat vingar, får hjärtat att flyga bort till en mindre ensam plats.
Jag fick också lära mig att man kan inte ta bort en hjärtmedicin hursomhelst, man måste ersätta den med något annat...Annars bara funkar det inte!"

Detta är inte ett exakt citat.. Men andemeningen densamma. Det är så jag minns det jag såg igår kväll dvs filmen "Engelen" med Maria Bonnevie i huvudrollen.
En sorgsen, stark film om mod, avhängighet, missbruk och att resa sig..
Det finns "hjärtmediciner" av många sorter.
"Av det som hjärtat är fullt talar munnen!" - ett gammalt fint svenskt orspråk som numera är nästan glömt.

Man måste fylla hjärtat med något för att orka leva eller i vart fall blir livet mindre slitigt, mera värdefullt, mera färgrikt. Det är ur hjärtat vi skall leva. Inte ur huvudet, ur egot, ur samhällets uppspaltade bilder utan ur vårt hjärta.
Jag kommer från en tid och en plats där människor levde kvar i och vårdade sina "hemgårdar", husen som de växte upp i, på gott, på ont.
När jag var liten undrade jag alltid hur man gjorde med detta.. Vart bodde man under tiden? Tills man kunde flytta "hem igen"?
När jag sedan förstod började jag undra över hur det kändes att "bara" ha minnet av den plats där man växte upp.. Inte längre kunna vandra i rummen, inte längre kunna ta på det som varit.

Nu vet jag! Vet att det förgångna, minnena lever i hjärtats bilder och är minst lika levande som väggarna där allt ändå förändrats, där inget är som det var en gång.
Den egna familjen, det egna hemmet, de egna valen - de blir hjärtats ersättning, hjärtats prio.
Sådant är universums flöde!

Kan hjärtat vara tomt en stund?? Jag tror det inte riktigt!
Kanske känslan av tomhet.. men aldrig riktigt tomt!
Jag tror på filmens Lea - hjärtats medicin får aldrig sina.
Hjärtat behöver sitt fokus, sin sång, sin längtan.. Vad tror du?