Let go, let God!

Mitt inne i konsultationen, jag har kommit en bra bit ner på mitt kollegieblockspapper, berättar klienten om sin återkommande halsbränna och jag skriver:
"Heart-burn, reoccuring, extending to mouth" på mitt journalblock.
Det är ju precis vad hon säger, halsbränna, återkommande och som når hela vägen upp i munnen.

Så skall jag dra loss sidan från den perforerade kanten. Jag viker nogsamt, drar uppifrån och ner och pappret delar sig i linjen, hela vägen ned till just ordet "heart".
Heart faller loss, blir en egen bit, som jag leende lägger på bordet och klienten noterar min handling.
"Vi lägger den där och ser vad det blir av den.." säger jag skämtande och vi fortsätter vår resa genom kroppen.

Till slut känns det som om vi täckt in det mesta och min vana trogen frågar jag då klienten:
"Något mer du vill att jag skall ta med mig? Något extra? Något du glömt säga?"
Hon skakar långsamt på huvudet, jag ser att hon tänker..
"Nej, jag är färdig"
Vi gör oss redo för att avsluta, drar några avslutande meningar om det vi kommit överens om och då säger hon plötsligt:
"Javisstja, tänk att jag alltid glömmer.. Jag har ju någon sort hjärt"pirr" emellanåt, som om hjärtat slår dubbelt, rusar eller nåt.." Hon pekar, beskriver vidare och jag lyssnar intresserat.

Då ser vi båda på varandra, våra blickar faller unisont på lappen på bordet..
HEART!
Den har legat där i gott och väl en halvtimme, lappen och ingen av oss har gett den någon vidare uppmärksamhet.
Visst, det kan vara en tillfällighet. Visst, det kan vara synkronisitet.
Jag vet bara att vi båda rös, både klienten och jag. För mig betydde det ett viktigt symptom.
För henne en annan medicin..

Gott att kunna släppa.. Veta att någon håller koll på oss..
Let go, Let God! Släpper man taget ibland kan de som försöker hjälpa oss få plats.
Visst, vore det väl gott. Ha en god dag! Kram