Imorgon, idag.. en annan dag..

"Imorgon är en annan dag" sjunger Christer Björkman i sin slagdänga och trots att jag inte är något fan av honom så vet jag att han har rätt.
Det var ju det jag skrev igår, eller hur??

Jag är en oxe, tja, i stjärntecken alltså.. Van att vara ganska kroppsligt stark, van att orka, van att flytta ut väggen fyra meter om jag tycker att det behövs, när det behövs.
Därför.. Kanske därför tycker jag så gränslöst illa om att vara sjuk! Tålamod att läka ut??
BULLLLLLSHHHIIIT! Jag vill att det skall vara gjort NU!
Att gå på 20 procent i evigheters evigheter gör mig blindgalen..

Kapitulerade gjorde jag för några dagar sedan, jag började medicinera mig själv emot bronkitis eller lungflammationen.
Hellre det än att ha det så här och ett självklart val i jämförelse med min husläkares mindre intressanta förslag. Kan själv.. Eller hur var det nu?
Idag har jag också tömt halschakrat!! Tur att jag har alternativa läsare på den här sidan annars hade ni väl sänt vitrockarna efter mig..
Vem sätter sig och "tömmer ett halschakra" mitt i flytten?
Jo, jag!! Det var nödvändigt för att komma vidare, för att hjälpa medicinen, flytet och mig..

Regnet forsar ner därut och för att ytterligare lyfta livsandarna har jag tagit tag i min extra vecka med tjejerna, mina tjejer, min bästa väninna, hennes tjejer och min gudbarn Leo.
Han blir enda tuppen i hönsgården..
Veckan på Gotland, veckan som öppnar sommaren.. Bad, sol, raukar, galna barn, ännu galnare vuxna dvs vi, Lannelin och jag.. Hehehehe..
Leendet tillbaka, bronker till trots!

"Jag fick en plats vid fönstret,
satt mig ner och titta ut,
Försvann i mina drömmar om ett vitkalkat hus..
Någonstans vid kusten slår blåelden ut,
där skall varma vindar smeka min hud,
att jag inte tänkt på det förrut..

Se havet stillar sig till ro,
Se månen stänka silver på vår jord,
en känsla större än du tror..
Där skall varma vindar smeka min hud,
att jag inte tänkt på det förrut..

Och vill du mig något får du följa mina spår,
bort över ängarna,
så långt det bara går och där vägarna tar slut står ett vitkalkat hus..
Där skall varma vindar smeka min hud,
att jag inte tänkt på det förrut.."