Allt på en gång! Är det livet?

Jag har en väninnan som möter livets alla skiften, alla bekymmer, alla klumpar av motstånd med kommmentaren:
"Sådant är det ju livet!" eller "Det är sådant livet är!"
Mmm, jag har börjat fatta det! Jag också..

När jag var ung trodde jag att man kunde få ett break då och då, en liten vilopaus, ett andhämtninghål och ibland försökte jag tom skapa mig egna sådana genom att t ex ta en dag ledigt för att läka en ev huvudvärk. Eller en extra veckas semester för att hinna de där extra sakerna hemma..
Men det underliga var. - inget blev bättre! Jag bara hamnade mera efter då livet tickade vidare medans jag låg hemma i paulun.. Inget stoppar livet!

Igår drev livets vindar in två nya stora beslut i min hamn!
Storögt undrade jag hur det är möjligt och ändå, ändå känns det inte konstigt.
Allt skall tydligen på sin spets nu - det skall handla om liv och död, om stora frågor och då måste ALLA aspekter tydligen in samtidigt.
Samtidigt, ja. Samtidigt som barnen skall ha sin daglig uppmärksamhet, samtidigt som jag skall följa min agenda, mina möten, mina önskningar, samtidigt som..

Jag vet numera att jag kan hålla ett föredrag för hundra personer med en migrän som gör mig blind på ena ögat - det är inte att rekommendera men det går.
Jag vet att jag klarar mig utan en natt sömn, om det behövs för att jobbet skall bli klart och jag kan ändå fungera dagen därpå.
Jag vet att jag kan processa fakta, ta relevanta beslut medans allt pågår därut..
Det är INTE att rekommendera! Visst, önskar man att saker alltid vore lugnare men det går!

Jag tror det handlar om ansvar. Jag tror det handlar om att bli vuxen.
Att veta att livet pågår även när man önskar stänga av det och att det gäller att vara delaktig, trots många knölar och klumpar på stigen.
Det är inget fel att känna att man vill stänga av - det gör jag mest hela tiden.
Men jag gör det inte för hur det än är så vet jag att jag måste tillbaka till verkligheten igen, efter uppehållet, efter eftertänksamheten, efter det "artificiella breaket".
För det är det det är - konstgjord andning - när man försöker sätta livet på "hold" eller paus, om du så vill.

Det är bara att rätta till rotborsten, sätta på lite concealer under ögonen, eller kanske tom lite make-up, hitta den lila hatten, nyckel och BOOM, ge sig ut i myllret!
Allt på en gång och lite till.. Eller?