Vågskålens balans!

Igår såg jag som hastigast snuttar av ett program med en av mina favoritskådisar,Stephen Fry. Nåja, han är mer än bara skådis.
Han är manusförfattare, regissör, programledare, författare, komiker och mycket, mycket mer..
Första gången jag hade nöjet att lära känna honom var i en dramakomedi som heter "Peter's friends" och som genast fastnade i hjärtat på mig som en personlig klassiker.

Därefter fann jag " A bit of Fry & Laurie" -komikerparet som bestod av just Stephen och en numera mycket känd Hugh Laurie alias Doctor House.
Så kom den historiska berättelsen om Oscar Wild med Fry i huvudrollen.. Behöver jag säga att jag är "hooked"? Fångad av talangen inom denna man.

Av något outgrundlig anledning har jag aldrig trott att Stephen är en av dessa skådespelare som glider runt på en räkmacka.. Jag tror du vet vad jag menar.
Det finns ett djup i den roligaste av hans bus, en empati, en sorts ödmjukhet som bara kan finnas om livet gett en sina törnar.
Igår fick jag svaret, namnet på det programmet jag såg vad: "The secret life of the manic depressive" - en egen odyssé för att sätta sökljuset på hans sjukdom, manodepressivitet.
Eller bipolärt syndrom, som det så fint heter numera..

Det förklarar saken tänkte jag, det är det priset han har betalt för att vågskålen skall vara i balans! Så är det.. Vi lägger i något i den ena skålen, då måste något i den andra också..
Önskar vi oss hälsa, måste kanske tid, kunskap och kanske en del pengar i den andra vågskålen - det är allmänt känt!
Önskar vi oss talang, succé - vad måste vi offra då? Ja, något är det alltid, unikt, individuellt, som allt annat.
Vågskålen kräver balans annars blir det inget av med det!

I Stephens fall är det långa perioder av depression och grubbel som leder till djupet och det roliga i det han gör.. Att kunna vara allt från en minus trea i sin ensamhet, till en plus trea på scenen - för att citera honom själv.
Jag spenderade dagen med att fundera på mina vågskålar, vad lägger jag in?
Vad får jag ut? Vad är i dina skålar?''