Att bli pensionär..

Igår berättade jag för er att det snöade här i Kolsås,
att kastvindarna vände och vred på allt som satt löst..
Selma och jag "trillade" vagnen med Claire till skolan och kom sedan hem som isklumpar.

Vi fixade vår "ordentliga frukost", en minis har vi redan hunnit med innan vi går och så
började vi långsamt tina upp.
Båda lite slitna efter helgen och en intensiv Måndag, många intryck, många nya människor att "registrera" plus den evinnerliga återkommande litanian just nu, Selmas nya tänder.

Vi bestämmer oss för en ministrejk från flyttgöromålen dvs bara bry oss om varandra, leka en stund, gosa och ta igen oss.. Se vad dagen ger.
Det är när jag sitter där på golvet som jag ser vår pensionerade granne strosa omkring, till bilen, till brevlådan. Han är säkert jätteupptagen men han känns inte så, bara lugn, all tid i världen.

Min tanke spinner iväg - hans sits och min är inte så förfärligt olik just nu. Båda hemma, tillvaron har bara de ramar jag ger den men med ett viktigt undantag - jag har en snart 10 månader gammal dotter som härjar högt, lågt och fyller min dag.
Vad skulle jag göra om jag inte hade det?
Vad skulle du?

Själv har jag sagt att jag aldrig kommer att bli pensionär, homeopater pensionerar sig inte. Inte healers och terapeuter heller.. De jobbar för att det är deras passion.
Känner många som jobbar två, tre, fem tom sju dagar i veckan fast de passerat de magiska (eller omagiska) 65 för länge sedan.
Men jag känner också de som aldrig fann något att fylla tiden med alls efter det att jobbet tog slut, de som hade pensionssparat, fyllt bankboken men sedan inte hade något att fylla tiden med. De som valde att lämna jordelivet bara dagar efter pensioneringen eftersom allt förlorade sin mening då..

Vilken sort är du? Vilken sort är jag?
Jag leker med tanken att jobbet tar slut, att jag inte orkar/vill vara terapeut längre.. Vad skulle jag göra då? Vart ligger mina passioner?
Skriva? Ja, till viss del säkert.. Skulle också ha tiden att bli en jävel på flugfiske! Det är ju så himla roligt men också jättesvårt och tidskrävande.
Tid med kameran, tid att sitta på en piazza och dricka drinkar och prata med folk..

Hursomhelst, jag vill inte "fasa ut", bli passiv och ångra allt det jag inte gjorde..
Jag vill vara aktivt deltagande, punktum!
Live with passion! Livet börjar just i ögonblicket... fånga det!