Vårt 17:e Maj.

Min morbrors tårfyllda ögon på den lilla:
"Skall du åka ifrån oss nu igen?"
Mitt svar var gång är lika förundrat, lika förvånat och har varit så i över tjugo år:
"Nej, vi skall åka hem!"
Han har aldrig accepterat att jag kallar en annan plats än den där jag föddes för hem..
Han som bott i samma hus sedan den dagen han ankom detta jordelivet.

Denna gången åkte jag hem med ett udda bagage, jag åkte hem med två kulldräkter, två Moradräkter. Min egen och min mors.
De har aldrig lämnat Dalarna förutom på korta utflykter men nu skall även de bli permanent "utvandrade", hem till mig. Att ta med min egen dräkt känns inte konstigt alls men min mors.. Det känns mer än udda men jag kan inte med att göra mig av med varken den ena eller den andra och varför skall jag? Jag har två döttrar som kan ärva, två dräkter blir bra.

På kvällen förbereder jag dem för vårt första sjuttonde Maj i det nya landet..
Känslan av att jag inte riktigt vet vad som väntas av mig är allastäders närvarande, jag är hemma men ändå en annorlunda fågel. Inte konstig men kanske lite"exotisk"..
Jag skall vara hemma i min dräkt, en dräkt jag inte valt att bära på många år då det påminner mig om något jag inte längre kallar hemma..
Nu är det plötsligt, som ett trollslag en del av det gamla hemma, en del av mig, en del som känns ok..

Under morgonens samling på skolan, under paraden, alla festklädda, vackert dekorerade barn och vuxna känner jag mig underligt hemma. Det känns rätt! Inte udda.
Påminner faktiskt lite om min barndoms barnensdags parader och kanske framförallt, om midsommar i Dalom.
Vackra bunader (dräkter) överallt och jag tittar avundsjukt. Jag vill också ha blomsterbrodyr på min klänning, starka färger.. VAAA?
En ådra i mig jag aldrig uppmärksammat väcks. Jag tycker det är vackert, jag tycker det är festligt, jag tycker det är smart - man har ju alltid finkläder.

Ny nationalsång att sjunga, nya melodier, viktiga texter att lägga på minnet.
I vagnen somnar den lilla med sløyfen på sne.. Vad det är?
Jo, en liten knapp med norska flaggans färger och en blomma i mitten.
Undrar vad, om något hon kommer ihåg av sin första sjuttonde Maj parad, kanske flaggan, kanske sen snurrande vindsnurran på vagnen i rött, vitt och blått.

Själv kommer jag att minnas känslan av högtidlighet mest,
känslan av att knyta ihop allt det som är jag, det förgågna och det nya.
Med det förgågna kan jag gå in i framtiden och vara stolt över vem jag är och vart jag varit.
Det har ändå format mig till det jag är idag..
Nästa år vet jag vad som förväntas av mig - då skall vi fira mera!
Gratulerar med dagen! Hurra för en nationaldag som värmer!