Besluten.

I natt tog jag flera viktiga beslut..

Ja, som sagt tidigare, jag behöver plats för att kunna tänka, reflektera och utvärdera.

Ytterligare en Marit Paulsen med andra ord - Natten är min egen!

Att "värka fram beslut" är inte alltid lätt, det är ju en födsloprocess och de "värker inte fram" om de inte är svåra, då är de självklara och ingen stor sak. Bara ett beslut..

Nu skall jag sätta mina beslut på pränt, manifestera dem i ord så jag minns vad jag kom fram till, så jag kan påminna mig själv när det börjar blåsa hårt! För det gör det efter ett tag.

Måste också kontakta några av de som är involverade, avskriva någon, hitta dammsugaren.

Mål kräver också delmål, mutor, lock och pock för att orka men att stanna på denna plats där jag var i natt är ohållbart. Stationen är stängd, tågen gått..

Jag kan ju inte sitta här och vänta på en nyöppning när ingen är aviserad.

Min egen trygghetsnarkomani får ett slut! Fallskärm ut, hopp... och adjö.

Fann inspiration i goda vänner igår.. Sådana som också slutat med sin trygghetsnarkomani.

Det sprider sig som en löpeld i vårt samhälle, att stanna i bekvämlighetszonen, att aldrig utmana sig själv.

"Pain is temporary, pride is forever" - stod det skrivet överallt på en pappas sportjacka vid sista föräldrarmötet.

Passar oxen i mig som en smäck! Trött på att böna, be och vädja.

Fungerar det inte? Lägg om taktik eller lämna.

Nej, nu har jag en dag att fånga, en plan att slipa..

Ha det gott i din egen styrka, på ditt eget sätt!

Ilia iacta est!