Om ca 6 månader fyller jag 41.
Livet är mitt i, livet springer snabbt, snabbt på kortdistans samtidigt som livet sniglar.
När min mor fyllde 41 år hade hon knappa 4 månader kvar att leva, 3 månader och 16 dagar och en halv dag om man vill vara petig.. och det vill man.
Min vackra mamma! Min kloka, snälla, varma mamma...
Mitt i livet var hon när det tog slut, när hon inte längre kunde följa härifrån, från den här sidan.
Jag trodde inte den dagen skulle betyda någonting för mig, vem bryr sig liksom?
Allteftersom den drar närmare fångar den min uppmärksamhet, jag tänker bli äldre än min mamma, jag skall bli äldre än min mor.
"Ingen kan köpa livet..." sjöng DiLeva i Lördags så nej, jag vet inte säkert såklart, att jag blir äldre än henne men jag hoppas.
Jag ser min mans ögon i lampskenet, den gula snoren som rinner från min lilla pärlas näsa medans hon äter glass, min stora dotters frågande blick när läxorna blir för svåra.. Jag vill vara kvar, jag vill äta mera av detta, jag vill älska och älskas.
Jag ser solnedgångar, frostfyllda morgonstunder, fåglarnas lek med varandra och mina INKORGAR.. De är fulla till bredden.
Fulla med allt jag vill göra.. jag vill.. jag vill.. jag vill...
Måtte någon lyssna. Måtte det finna flera tomma sidor, flera kapitel att skriva.
En flaska champagne runt 10 Augusti borde bli bra.. Då har jag passerat en milstolpe.
Äldre än min mor... Älskade, fina mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar