När jag sluter ögonen är det den bilden jag ser framför mig...
En kontakt, en helt vanlig simpel stickkontakt.. Du vet, en sådan som man använder till motorvärmaren.
Den hänger mitt i universum, hänger där och dinglar och väntar på den andra delen...
I en del fall, detta är just ett sådant, så kommer den andra delen med största sannolikhet aldrig att dyka upp. Sorgligt men sant!
Det handlar om vänskap!
Det är precis lika besvärligt i vänskap som i kärlek att vara den som vågar mest, vill mest, önskar mest! Det leder en till en plats av sårbarhet..
Jag har haft några sådana också, tidigare, där jag känt mig som den oönskade delen av kontakten och några har jag lyckats göra mig av med.
Men just denna verkar vara en extra svårartad sort!
Kanske för att vi alltid varit en "vänskap på distans"..
Kanske för att jag har frågat om jag gjort eller sagt något och svaret är alltid nej.
Jag känner också att det är nej, att det inte är så, att det kanske finns förklaringar men dessa ligger inte hos mig.
Trots detta är det lite tungt..
Att klippa linan har slagit mig in så jag skrev om det och fick ett sådant förstående brev tillbaka att jag direkt hängde där och väntade igen. Allt detta till trots för att jag borde veta bättre...
Ja, det är så mycket man borde men ibland vill hjärtat annorlunda och jag trodde man kunde gå på det.
Så, här hänger jag igen... Väntar på ett svar som inte kommer.
Det är svar nog - är det inte det?
Svaret är att jag borde fördela min tid på de som vill ha av den,
på de som vill vara en aktiv del i mitt livs resa, på de jag ser bara då och då men som ändå är vänner i hjärtroten.
Ändå hänger jag därute, en stund till, bara en minut.. Längtar, trånar, hittar på ursäkter för att svaret dröjer och ändå vet jag.
SLÄPPA TAGET! Låta det svida till och sedan.. be gone!
Kontakt avbruten! Roger that!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar