In i "metallens" tidevarv.

Mjuka, kladdiga vägar, gula, halvt förmultnade löv, vatten, nedfallna grenar, slokande blommor, vissnat gräs... Det är vad som möter Luke och mig när vi svänger in på den gamla skogsvägen vid vattnet.
Trots att löven på träden fortsatt skapar ett fascinerande rörligt innertak så går det inte att ta miste på - det är höst på riktigt nu!

Jag har bestämt mig för att just denna höst är "framtiden och hoppets moder"!
Med andra ord, jag har bestämt mig för att enbart se hösten med positiva förtecken och kineserna hjälper mig på traven... Såhär på senhösten, på vägen emot vinter, anser kineserna att vi går in i metallens tidevarv. Mognaden är förbi, likaså skördandet..
Kvar är att tillbakabildas, släppa taget om det liv som varit och gå i vila, reflektera och planera inför den kommande våren.
Allt är en cirkel, allt har sin plats!

Maken och jag har möblerat om. Gjort mer plats till oss i familjen, mindre plats till ev gäster.
Eller.. Det där lät lite fel.
Vi har gjort om gästrummet så det blivit mera kontor men så att det lätt kan byggas om till gästrum, när och om någon kommer. Det är faktiskt inte fel att tänka mer på husets invånare än de som kommer då och då.
På det sättet har vi gått in i en ny cirkel hemma.. Barnrummet fixas till, byggs om - dottern växer och behoven förändras.

Själv ser jag fram emot otroligt intensiva föreläsnings block nu... Jättetentan i November känns som en utmaning. Dags att tagga upp emot den! Lyfta mig själv, se att jag kan..
Punktläran drar igång, små grupper, mycket anatomi, mycket sökande med händerna, känna in, vara närvarande..
Pt:n och träningskalendern drar i mig.. Även här är det dags att tagga upp. Vasaloppet närmar sig med stormsteg. Axlarna och skuldrorna bör med, så fort kiropraktorn sagt sitt OK!
Hösten bär många aspekter i sin livmoder!

Så drar Luke till i sitt band.. Ser på mig med sina glänsande bruna hundögon, svansen spelar sitt spel, glädjen spritter i hans hundkropp när han kastar sig emot mig, bjuder in till lek.
Jag skrattar högt när jag blir överfallen av den leriga pälssäcken till hund och på sekunden tvättar han bort alla tankar på att uppnå, att räcka till, att hinna...
Som om han säger - glöm inte bort att du sa att metallens tidevarv också innehåller reflektion.
Jo, jag vet... Men jag har reflekterat så mycket på slutet, de senaste åren att nu är det faktiskt dags för lite aktion.

Dock vet jag.. En påminnelse som jag behövde...
LEK! Så går allt mycket lättare och energierna räcker till.. Det skriver jag under på!
Trevlig Söndag!