Uppstarten!

"Må det bästa som hände dig i 2011 bli det sämsta i 2012" - skrev en vän häromdagen och jag nickade i medhåll. Det vore skönt! Det lät som en välsignelse i sig...

Igår hade jag svårt att formulera mig trots att tankarna aldrig stod stilla, trots att nyårsafton varit lugn och trots att helgkänslan var i högsta grad närvarande. 
Bästa väninnan med familj drog hemåt framåt kvällen. Deras år att köra långt, långt på årets första dag såsom vi gjorde förra året och stynget av saknad slog mig då som nu. Vi kommer att ses en del i år, såklart, uppgjort och klart likväl som spontant men jag längtar och saknar, längtar och saknar. 

En liten kvarnsten mal sakta inom mig.. Jag vet vad jag måste göra nu, vet tom vad som fattas för att jag skall få det gjort så kvar är inget annat än att agera. What else is new?
Kanske är det det som får mig att dra mig? 
Den sävliga oxen i mig gillar inte att bli pushad och knuffad men tiden rinner... 

2012 är ett år fullt av magi och vidskepelse. På dotterns skola har man pratat om elen som skall försvinna - varför? Ingen aning! Har inte riktigt hajat den... 
Andra har pratat om jordens undergång, avslutningen på Maya kalendern och allt det där. 
Det har jag skrivit om förr. Jag tror inte på det! Allmänt ogillande av domedagsprofeter och dylikt MEN jag tror på en vibrationshöjning av världen. 
Mycket är i görningen. Se bara på förra årets förändringar i struktur av världens länder. 
Många diktatorer föll, många länders ekonomi och vällevnad föll till botten och män som tidigare dikterat villkor blev maktlösa och utsparkade. 

Det är vad jag tror är på gång... En fördelning av energier och resurser på ett helt annat plan än tidigare. 
En ny sorts ledarskap, en ny sorts tid. 
Ser med spänning fram emot detta nya år. 

Själv skall jag försöka att inte "stå i vägen för mitt eget ljus" som coachen sa. Lite läskigt men i det stora hela, rätt självklart. 
Tentor för dörren, skrivande på trappan, utmaningarna på "rekke og rad" (som norrmännen säger), 
en ljusnande tid till mötes... 
Solen är på väg tillbaka, långsamt men säkert och med den en ny sommar. 


Lurad lite försiktigt igår på vad jag vill göra med semestern...
Såg vackra bilder från fjällen om sommaren igår och jag längtar efter tält och vandringar, långa kanot turer.. 


Jag hoppas du orkar fortsätta följa med på bloggen.. Att du reser med mig!
Det glädjer mitt hjärta att veta att någon läser ibland, att jag kanske stimulerar till fler funderingar, ett och annat skratt [för det har jag tänkt att det skall bli mer av här) och då och då en tår... 
Röras och beröras - livets sanna gåta! 

Ha en riktigt bra start! KRAM