Den beiga skon.

I Fredags eftermiddag mediterade jag som vanligt, många bilder, många budskap.
Speciellt en bild slog mig som lite udda...
Tänk dig att du lägger dig raklång på asfalten med kinden emot marken och så ser du på folks skor när de promenerar förbi.

En sådan vinkel fick jag och så fick jag en damsko... en brun damsko som tillhörde en lite äldre dam, inte den äldsta sorten, inte heller en chic dam men en som är lite mån om sitt utseende men också om att vara bekväm.

Precis vid mig kliver hon ur skon, dvs bakkappan ger lite vika och jag ser hennes fot, damstrumpa när hennes häl blottas, en kjol som fladdrar i vinden, en klockad en...
Så går hon vidare.
Bilden följer mig och som eftersom jag får symboler i min medialitet så är jag intresserad av att fundera över tolkningar... Att kliva ur sina skor? Att plötsligt bli "barfota"? Vad betyder det?
Misstag? Ändrad väg? Felsteg?

Min make har berättat om en gammal släkting som gått bort.. Jag undrar om det är hon.
Vill berätta men intuitionen säger mig att jag är fel ut. Det är inte hon. Hon är för långt borta från mig.. Jag har aldrig träffat damen ifråga.
Jag väntar, funderar på mitt ben.. Kan det vara det?

Så Lördag, min mammas dödsdag, kontaktas jag av min hemstad. Min kära kusin är budbäraren.
I Fredags fick min mammas barndomsväninna tillika bästa väninna en stroke och i natt kom döden och hämtade henne. Samma natt som min mor, bara 25 år senare.
Skon passar på foten. Kjolen likaså.

Tårarna rinner över kinderna... En älskvärd, bullrande glad kvinna som borstade mitt hår, som lärde mig laga kola och knäck, som skrattade så glasen sprack och tvättade sitt hår med miljövänlig grönsåpa innan någon kunde stava "miljöfundamentalist".
En kvinna som höll i auktioner för kyrkan och de som behövde hjälp, som aldrig höll inne med goda råd.

Mest av allt minns jag när hon mötte mig, i parken, efter min student marsch med ett vackert paraply gjort av blommor. Hon hade lovat min mamma! Ett löfte att ära och hålla... Jag skulle inte känna mig ensam på min stora dag.

Tack B för delaktigheten i mitt liv! Jag hoppas övergången var smidig... Att mamma mötte dig vid grinden eller kanske redan vid sängen, det håller jag för självklart!
Ha en fantastisk återförening! I min tanke och hjärta. KRAM