Sjukt less.

Idag är en rätt "neutral dag" då jag ser på livet liksom utifrån...

Besök på sjukhuset ger en sorts perspektiv.
Man tycker synd om sig själv när man kommer dit, får besked som man inte vill ha, allt tar tid och man känner sig mest som ett får i ett bås.
Samtidigt samtalar man med medpatienter, får historier till livs som gör att man inser hur otroligt lyckligt lottad man själv är med sin egen "lilla skada".
Tre månader får jag räkna med, plus minus någon vecka innan min fot är helt på banan.

Det bor en massa tårar i mitt hjärta och jag har fortsatt inte helt tagit in hela omfånget och det som skall läras står ännu på bordet och väntar på att jag skall upptäcka det.
Jag ger mig inte! Men jag är lite less..

Kanske hade foten och de försvunna målen varit lättare att hantera om annat föll på plats.
Upplevde i sommar TRE dagar av något jag inte mött på på länge, något jag saknat och så föll det bort igen.
När jag frågade om vart det tog vägen möttes jag av blanka ansikten, förvånade ögon - vaddå?
Det var ju bara min "uppfattning" som hade lett till att jag såg, upplevde något annat.

Ja, det är klart att det bidrar. Min uppfattning alltså...
MEN det är inte allt. Jag vet att något förändrades, att något gammalt lades till eller vad det kanske nåt nytt?  En extra krydda! En smak av något jag behöver och så, vips, borta igen.

Saknade efter det man smakat på IGEN som man inte fått på ett tag, ja, den blir bara ändå större då smaken har varit i munnen nyligen, faktiskt alldeles nyss.
Jag tvivlar på att den kommer tillbaka.. Jag tror inte intresset att återskapa den finns längre och det gör mig ledsen. Viljan att "baka kaka" för min skull finns inte. Trist, ledsamt och det gör att jag känner mig riktigt less idag.

Vänder ansiktet emot solen och vinden istället.. Låter de tvätta mig ren.
De kommer andra som vill dela med mig, som vill smaka samma smaker som jag men det tar tid, tid och kraft och just nu har jag varken eller.

Tillåtelse att vara en stund.. Vara i tystnaden, saknaden...
Med blicken framåt. Namaste.