We take care of our own!

Solen kämpar med att ta sig igenom den tjocka dimma, älven bubblar vild av nattens regn och det ligger något magiskt över ängar och land. Älvorna har liksom dragit sina slöjor över ängarna när de dansa i natten.. Diserna.. Nattdiserna, som de kallades i fornnordisk mytologi.

Handen söker efter solglasögonen i väskan och jag torkar pannan. Har precis kryckat till bussen. Inte en så lång sträcka men trots allt en påkänning.
Jag har en heldag undervisning framför mig och jag klämmer försiktigt på knät på det skadade benet... Det ömmar. Det kostar på att lyfta benet med gips en hel dag även om mitt gips är av den lätta sorten.

Ser på cyklisterna... Dregglar som en hund med nosen tryckt emot vindrutan.
Måtte jag hinna några gånger till i år... Visst gör jag det. Oktober kan vara fin.. Lite våt, kanske men också fint. Visst kommer foten att hålla tills dess? Visst kommer den det??
Jag pillar lite i knäet igen.. Ökar volymen på telefon.
RING! Vad? Vem nu?

Ser på numret, min vän G... Vad jag gör??
Njuter min morgon. Funderar över vad f.. jag gett mig in på.. Lyssnar på musik.
Vad jag lyssnar på?  Bruce.. We take care of our own.

Stor leende i andra luren.. Frukost väntar mig på skolan.
Latte, Lax macka, yogurt, färska bär och juice. Lyx! Oväntat och glädjande!
En vardags present, mitt i veckan. Sällskap och samtal därtill.

Dagen börjar bra! Fortsättningen var given!
"We take care of our own...!" säger han när jag undrar "to what do I owe this pleasure?"

En känsla av att vara på rätt ställe infinner sig och stannar under dagen.
Skall fundera lite på det.. Finns miljoner sätt att ta hand om "sina" när och kära på.
Dags att uppgradera! KRAM