torsdag 23 augusti 2012

Guds "lille fyr"

"Du är så bra på att få till möten.." säger väninnan ofta.
Jag har så stilla accepterat att det är så, kanske för att jag ser på folk, observerar dem, möter deras blickar eller bara är intresserad av folk.
Nu när jag går på kryckor sker det tom ännu oftare pga att jag går så sakta, stannar vilar, behöver hjälp osv.

Igår skulle jag köpa vin på Vinmonopolet till makens födelsedag och jag väljer rampen för att "krycka mig in".
Det är i dörren han möter mig, Guds "lille fyr". Han har en blå enkelknäppt blazer med guldknappar, vit skjorta, snygga mörkblå byxor med pressveck och blanka skor. I handen håller han två påsar, en med två vinflaskor, en med 5 flaskor whiskey.
Mitt i de automatiska dörrarna stannar han och trots att dörrarna blir som galna, klickar fram och tillbaka står han kvar och utbrister:
"Du blir bra, du.. Det blir aldrig jag!"

Jag ler från öra till öra, känner det - detta blir ett spännande möte...
Han plirar emot solen, ler och kliver ut och fortsätter:
"För jag är 90 år, jag i år... Själva tricket är att hålla sig i form. Jag har löpt i skogen, stått på skidor, vandrat på fjället, alltid varit igång... Det är det som är grejen. Så har jag hållt mig frisk. Det tror jag på...Det är viktigt med sport, det är roligt med sport"
Jag nickar, jag håller ju med men jag pekar på påsarna och tillägger:
"Ja, och så en och annan sådan eller?

Han flinar pillimariskt och nickar:
"Hehehe, ja, faktiskt... Det blir lite mer än en och annan faktiskt. Jag tar ett glas rött varje kväll till TV nyheterna, sen ett till om jag fortfarande läser efter 21. Sen sover jag som ett barn... Har aldrig behövt sömntabletter, jag, heheheheh.. Och på Lördag, då kommer mina krigskamrater och då tar vi tre eller fem sådana (hintar emot flaskorna med whiskey) och så är vi alla 25-30 igen"
Vi skrattar båda i samstämmighet. Vilken god gubbe!! Mycket sport.. Liten hutt för själen.
Inga piller...

"Livet är HÄRLIGT!! Såååå värt att LEVA!!"  Han plirar på mig igen.
Jag nickar! Tack för påminnelse.
"Duuuu, förresten.. Är du svensk? Minns du Gunder Hägg??
"Njaaa, minns och minns han är ju från.."
"1918.. Jojo, men han är ju svensk. Kan du säga mig.. När han satte rekord var det då 3.47,6 eller var det 3.37,6??"

Jag tvingas inse att min inre rekord bok är rostig men jag halar upp HTC, min telefon med internet uppkoppling. Farbrorn blir genast nyfiken, utbrister:
"Vilken smart phone är det där?? Är den bra?"
"Det är en HTC, ja, jag är nöjd!!"
"HTC sa du... Jag tänker köpa en sådan till gumman, hon är bara 86 så hon klarar att lära sig en sådan.. En HTC, det blir bra.."
Vi delar HCT:n fantastiska värld i en sekund. Sen klappar han mig på armen...

"Nu skall jag dra mig...  Ha det gott. Ha en god dag..."
"Ha det gott!!" 

Jag ser efter honom där han hasar ner för rampen och så skuttar farbror in i en Audi av en sportigare modell och fräser ut från parkeringen.  I Norge kollas man varje år från 75, om man är kapabel att köra alltså.. VILKEN KRUT FARBROR!  Vilken härlig guldklimp!

Jag studsar in i butiken med ett leende...Får till ytterligare möten, tack vare honom.
Guds "lille fyr".
Och du, Gunder Häggs rekord var på 3,47,6.. Läs på, ifall du träffar en "go gubbe" att le tillsammans med! KRAM

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar