Ibland känner jag av "Nasse" inom mig..Ja, det är inte så att jag inviterar honom, den delen av mig dyker upp när jag "fyllt på för dåligt", spirituellt och vad kalla det, vibrationsmässigt.
Vibrationsmässigt - ett idiotiskt ord för energi men ändå, det känns riktigt inom mig.
I ordet vibration lägger jag en sorts närvaro, en jordning men ändå, en intoning, en pusselbit i spelet där jag ser min plats och håller min vibration oavsett vad som händer.
När jag glömmer bort mig, visst och sant, då kommer "Nasse" kajkande...
Först, ett svagt obehag, en lätt känsla av förvirring -på det här planet är det lätt att åtgärda, stoppa, höja vibrationen, få fatt på tanken och styra upp.
Får det dock fortgå övergår det i behovet att kontrollera, vad skall hända sen? Vem? Hur? Var? När?
Och, oj,oj,oj, hur skall det gå? Oro, gnagande ångest, funderingar, problemlösningar, slita, jobba.
Nasse kan knappt få fram orden, håller sig runt kinderna, vickar med sitt lilla huvud och oro pyser ut ur varje por.
Kanske överdrev jag lite ovan, det är inte alltid Nasse kommer så fort, oftast gör han det när jag utsätts för nya ting, nya situationer, nya människor, nya erfarenheter.
Att vila i att jag klara det fast jag aldrig har prövat - det har varit en svår nöt för mig att knäcka personligen och mycket av livets energi har gått åt till det.
Att vara kvar i det som flödar till mig och emot mig, och tona in i det, istället för att "tona ut" och låta Nasse ta över. Det har varit läxan.
Mycket hjälp men också många gråa hårstrån skapades av "The Abrahams/ Esther Hicks", när jag för ett tag sedan fastnade i deras goda råd: "Prepare Here & "there" will come over here!"
Stick i stäv med allt vad vi lärt kan det tyckas men ändå inte.
T ex när du lär dig, övar på att älska dig själv, blir du vacker, charmig, närvarande, godhjärtad och vips, du attraherar det du är, mera kärlek, någon som älskar dig. Attraktionslagen - är ett sätt att höja vibrationen på, ett sätt att vara något här, något du vill ha mer av, spara på.
När man prövar att praktisera att ta in vibrationen, sen höja den ett steg, då handlar det mycket om att följa sin god känsla, följa sitt flow, ja, faktiskt också följa sitt go.
Ibland tar det en stund, man måste hålla, hålla, hålla vibrationen innan den dyker upp, fortsätta tala om det man vill ha, det man vill bli, vara, önska.. Hålla vibrationen levande. Tala om det i beskrivande, känslomässiga ord, känna på det. Denna perioden kallar Abrahams för "gestation period", den tiden det tar för fostret att utvecklas sig i moderlivet. Precis så är det med denna process, det tar en stund innan man kan få känna på sin faktiska vibrationshöjning, se frukterna av arbetet. Jag tycker allt detta är spännande, just nu, i denna period av livet, för det känns som det funkar.
Att vila i livet, att vila i vibrationen och "bara hålla den uppe" är så mycket lättare än att pröva få "det där borta, att komma hit". Det minskar striden, ökar njutningen.
Så otroligt mycket skönare att få tala om "det jag vill ha" istället för det jag inte vill ha, ty det är nu en gång så att det varit en himla stor del av det där "jag inte vill ha" ett tag. Färdig med det.
För en god stund sedan skrev jag en blogg om att "förälska sig i livet igen" och där känner jag att jag klarat av att vara en stund nu. Klarat av att känna mig stolt, nöjd och förnöjd med att ta med mig själv in i vilken situation det än måtte vara, jag passar på mig, tar vara på mig, förväntar mig det bästa och håller vibrationen. Vi är ju aldrig ensamma, vi har alltid hjälp så varför oroa sig?
Oro är bästa sätt att använda attraktionslagen på bakvänt sätt, dra till sig mer av det oönskade.
Idag fick jag ett fint kvitto på det igen, en pusselbit, ett fysiskt bevis på att det jag jobbar emot och höjer vibrationerna inför tog ett skutt närmare.
Såklart skedde det helt oväntat och inte alls, inte på långa vägar på det sättet som jag kunnat tänka mig, aldrig hade jag själv "räknat ut den lösningen", inte ens om jag fått en miljon år på mig.
Men när pusselbit föll från skyn kunde jag bara le.. Den glimmade som Cupidos pil över himlens blåa matta och jag kände en rysning av välbehag. Yes! Bekräftelse. Bara att fortsätta.
Nyfiket flinande fortsatte jag framåt.. "Vad väntar bakom kröken tror?"
Hur blir fortsättningen på den episoden vars stora drag jag känner? Jag dikterar ju den, men jag sätter inte samma själva manuset. DET lämnar jag i mycket kompetenta händer och jag tvivlar inte en sekund på att det kommer att ske. Det gör det också roligare att "se min livs film", jag vet vad jag kommer att få men inte hur! Hurra!
Jag är inget unikum på det här sättet! Absolut inte!
Visst, en unik människa är jag, jag är jag men ALLA, precis ALLA är innehavare av den skapande kraften och håller vibrationen i sin hand. DU väljer vad du vill göra med den.
Själv gjorde jag så mycket av det ena, som inte funkade, att jag nu väljer att göra lite av det ovanstående och tja, det kan vara nyhetens behag men just nu funkar det för mig.
Att inte tappa taget och vibben alltför ofta är det jag ägnar mig åt.
Att njuta, se framåt emot allt det spännande som kommer, att dagdrömma om det, säga ja oftare än jag säger nej, att låta det kittla lite i nerven..
Att njuta livet.
As said before, LIVE WITH PASSION & BLESSED BE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar