Oscar, my Oscar!

Min inställning till livet är att man skall ta alla möjligheter man har till att fira men under många år har jag saknat sällskap att njuta Oscars galan med.
När det är så, att man skall sitta där ensam, tja, då blir det inte av för mig. Ingen fest, ingen glam, då minskar mina möjligheter att hålla mig vaken en hel natt och lusten sinar ut.
Helst vill jag ha hela paketet av fina klänningar, god mat, gott dricka och en hel del vadslagning, vad tror vi, vad vet vi, vad önskar vi.  En riktig fest, med andra ord.

I år var det så dags igen, äntligen.
Förtrollad och förälskad i flera av de nominerade filmerna gör natten värd att vänta på, tillika dagen efteråt, då man släpande tar sig fram i verkligheten men med ett saligt flin på läpparna.
Det är en Oscars, det, min Oscars.

Jag är inte ensam om att ha ett svagt öga riktat emot de Brittiska öarna, det hörde jag minsann på suckarna och Eddie Redmayne lämnar ingen oberörd. Även om han är i yngsta laget för just mina dräggelkörtlar så finns det ju yngre förmågor i familjen som nästan får en gammal klassisk dåndimp när han kliver ut på röda mattan.

Fyra månader hos en koreograf för att bemästra sättet att gå, stå och röra sig så att det ser ut som om han inte längre själv kontrollerar sin kropp. Imponerande och såklart, en fantastiskt film om en briljant man. Mer om det i tidigare blogg.
Jublet visste inga gränser när han fick priset som bästa manliga huvudrolls innehavare.

Själv förtrollas jag av Benedict Cumberbatch, hans nästintill 20tals inspirerade look, an old fashion gentleman, in a brand new pack. Mums.
En eller annan tumme krossas sekunderna innan jag hör de välbekanta orden..
"And the winner is.. Julianne Moore".  HURRA! Ibland finns det rättvisa i världen och "Still Alice", som är lika osentimental och ärlig som "The theory of everything".
Att få vara sig själv till trots för att livet liksom drabbade en, inget att göra åt men man har fortfarande önskningar, förhoppningar, drömmar och rätt att leva livet fullt ut.
Skål, kling i glasen, dags att gratulera oss till att ha gissat rätt igen! Gissat rätt och hoppats.

Kommer aldrig bli något fan av dessa klänningar så djupt decolletage att hela brösten friläggs till trots för att mina väninnor frikostigt hävdar att jag skulle kunna komma undan med det fortfarande.
Nix och pix, det är för mycket hud och för lite lämnat åt fantasin.

Emma Stone

Själv älskade jag Emma Stones klänning, i all sin prakt och fräcka hemlighet.
Jag tyckte Scarlett Johansens look var cool, även om någon ylade om Rihanna kopia.


Reese Witherspoon är min idé om "the girl next door" och jag tyckte att hennes klänning passade som gjuten på henne, framhävde det bästa även om jag aldrig hade valt den.

Vilken härlig natt! Vilka sköna filmer.
Jag har kvar att se "The Grand Budapest Hotel", vilket verkligen satte bionerverna i kittling då de fick pris för bästa kostym, smink etc och verkar vara en härlig skrattfilm.
Kvällens nedtur var en blek, lite åldrad Ethan Hawke och han blev säkert inte mera "poppig" av att just hans baby filmen "Boyhood" blev ordentligt akterseglad. Men, men, han kan säkert ta sig upp på "mina listor" igen, old love die hard! ;-)

Ett år till nästa gång.. Tur är kanske det, jag är för gammal för att parta på nätterna och vara vaken till jobb och familj på dagen. Men någon gång lite då och då är det härligt att dras med och igår var en sådan kväll, värd att göra om.
Nu skall jag stänga mina blå ultra, mega tidigt, ta igen lite sömn och drömma, drömma om...
Ja, just det, på sin vita springare..

Live with passion & Blessed BE!