The theory of.. obalans? everything?

"Om jag fortsätter att rasa, hur skall då jublet få plats?"

Ja, det är den frågan jag ställer mig idag när det bubblar på insidan.
Behovet av att balansera delar av det jag vet och förstår med intellektet, med en känsla av irritation och uppgivenhet.
Kort sagt, jag är lite förbannad idag och trött, trött på folk med ilandsproblem.  Det är lov, tom för terapeuten inom mig, att ibland rasa lite men därmed inte sagt att jag gillar det.

Mitt intellekt kan det där med kompensationer, speglingar och allt det andra, men det är förbannat jobbigt att handha folk som inte vill se det, den gamla klassikern, man kan leda en häst till vatten men man kan inte tvinga den att dricka! Så är det bara..

Vi, här i väst, har få riktiga problem och därför måste vi fullständigt snurra in oss i kompensationer och låtsas problem.  Grunden är dock densamma - du får göra vad du vill och önskar.
Och, what other people think of you is none of your buisness.... 
Men där ligger en STOR hake, de flesta VILL att andra skall se det de gör, berömma dem och bekräfta dem och så skulle det säkert vara i den bästa av världar. Men världen ser inte så ut och så blir de irriterade när de får motstånd, andra åsikter och fattar inte varför folk lägger sig i.
No shit, Sherlock, du BAD om det.  Världen ser inte lika ut för alla.

När och hur skall världens invånare lära sig att återigen bekräfta sig själv?
När skall resan gå in i den centrala delen av vårt hjärta, till tystnaden, stillheten och mötet med själen?
Blir grytan du lagade till Söndagsmiddagen bättre av att du lade ut den på Facebook eller Instagram?
Smakade de som kommenterade? Vet de att den blev god? Hann du reflektera över dess dofter eller var du bara fullt upptagen med tant Sveas "motbild" på hennes egen Coq au vin?
Antagligen det sista. Tom peng pung, ingen feedback att få där, den är inte verklig.

Javisst, det finns en avstängningsknapp på sociala medier men det försvinner aldrig, din facebook sida, ditt konto, allt finns i eten, nu och en god stund framåt. Även om jag egentligen vill skriva för alltid här så väljer jag bort det, vem vet om framtiden.
Yang, yang och yang - jag gjorde, jag skapade, jag åkte, jag lagade, jag agerade, jag förflyttade mig, jag byggde.. En tid totalt ur proportion. Bara se dig om.

"Hen" - världens mest meningslösa ord. Vi behöver Yang OCH YIN, vi behöver manligt och kvinnligt, ljus och mörker, glädje och sorg, det ena att balansera det andra emot.
Det är inte diskriminering, det är balans!  Letandet efter problem där inga problem finns så man kan kompensera upp sin inre tomhet.

Min värld är på inget sätt ett undantag, jag drabbas också av Yang "viruset", men inser att jag behöver jobba stenhårt på att hämta hem mig själv, jag är alltför värdefull för mig själv för att vilja delta i den där obalansen. Inget avståndstagande från Yang, men balans.

Månadens"feel-good-film" är "The theory of everything". 
Jag rekommenderar den varmt! Den är en fantastiskt påminnelse om att våra ilands problem såklart är verkliga för oss men sällan oöverkomliga.
Att vad andra tycker om oss, är bara "pynt", dekorationer, extra topping på kakan - det går utmärkt att leva utan det, bara man själv har koll på sin insida.
Den påminner oss också om resan framåt, att vi alla reser framåt, inåt, att saker förändras och vi behöver vara medvetna och observanta i den förändringen.

Det är få av oss som under livets lopp tvingas relatera till en utmätt tid såsom Stephen Hawking var tvungen att relatera till ett livsspann som skulle vara bara i två år, han gjorde det bästa av de två åren och fortsatte sedan att göra det bästa av livet under de kommande åren.
Han blev i Januari 72 år och har fortsatt inga planer på att stanna upp i sin utveckling, inspirerad av rymden och dess tysta framsteg - vart är är rymdens facebook sida? Sista uppdateringen?

Njut filmen! Låt dig dras med, inåt, till hjärtats tysta vaktare.. Hen kommer att bli glad att se dig.
Live with passion & Blessed be (you already are!)
Namaste