Imbolc är Gudinnan Brigids dag (senare Heliga Brigids) och är den gaeliska festivalen som markerar att våren är i antågande.Den firas mitt emellan vintersolståndet och vår equinoxen dvs 20 Mars så sålunda infaller Imbolc den 1-2 Februari.
Man firade detta genom att skapa Brigid's kors samt en dockliknande figur av henne, antingen att ha hemma eller bära runt i byarna. Hon kunde välsigna ditt hem, din jord och dyrkades för fertilitet och jordnära ting. Man kunde också skapa en säng till hennes avbild, ge henne mat och dryck och därmed pröva på att få energierna kvar i hus och hem.
Dockan skapades/skapas tidigt om morgonen, vid första ljusningen och helst då precis på tröskeln från ett rum till ett annat. Alla platser där det ena skiftar från det ena till det andra, natt till dag, utifrån och in, från rum till rum - där anses öppningen mellan världarna vara som störst och sålunda, magin som närmast.
Den firas fortfarande på Irland, i Skottland (till viss del), samt bland alla de som är intresserade av gamla tiders riter och energier. Vanligt är också, förutom dockorna, att besöka heliga källor runt om i landet. Vid vatten som kommer upp ur jorden, en annan öppning mellan två, en öppning mellan världarna där anses det mest troligt att man får svar på sina frågor och kan se in i framtiden.
1-2 Februari ansågs alltså vara en speciell öppningstid mellan vinter och vår. Jordens inre vaknar till liv.
När de Brittiska öarna kristnades hade folket svårt att skiljas från sin Brigid och de många historierna om henne. En ny historia skapas om en annan Brigid, en nunna, en jungfru, en god kvinna.
Historierna flätas ihop, gamla med nya, och snart kunde man fira St Brigit of Kildare (nunnan), helt i enlighet med de katolska sederna och fullt i klass med den mera kände St Patrick.
Båda dessa helgon är ungefär lika populära på Irland och lika älskade.
St Brigids day är.. Just det, 1 Februari. Många är de historiker som tvivlat på huruvida St Brigid funnits, såsom den nunna de irländska folket påstår sig ha sett vandra i människoskepnad men ingen orkar vända på en gammal sten. Längre.
Vad skulle det tjäna till? Den keltiska själen är stark, folkets själ likaså.
Själv har jag under veckans utomhus jobb fascinerats över att morgonen och eftermiddagens blåa timma är tillbaka, ljuset håller, dagarna blir längre. Sakta, långsamt såsom den uppvaknade våren i bilden ovan.
Idag log jag dessutom brett på jobbet, trädgårdskatalogerna, frökatalogerna, de kom idag.
Kanske följer trädgårdsmästarna samma urgamla sed.. Någon djupt liggande drive, en längtan svår att mästra när det jäser och gäspas, lite här och var.
Det är ett långsamt uppvaknande, desto viktigare att njuta nuet.
Uppmärksamma ljuset, höra fåglarna, känna hur vinden mjuknar och långsamt blir varmare.
Varje vår tänker jag att, detta skall jag inte missa och vips, allt är utslaget och på plats.
Våren känner brådska, allt vill den, allt skall den hinna.
Idag är det Söndag och jag känner en plats där världarna "öppnar sig", där jordens inre möter dess yttre, en naturens tröskel. DÄR finner du mig idag!
Svaren som viskas skall jag vårda ömt, bönerna jag sänder ut kommer från hjärtats inre, kraften får fylla mig, känslorna får tvättas rena av vattnet och mina tårar.
En tuff vecka är till ända, en ny föds i sin linda och vi ser alla fram emot en ny vår.
Må Brigid komma med den, den nyfödda. Njut Imbolc!
Live with passion and, as always, Blessed Be!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar