Fick med det..

Igår kände jag mig närvarande på ett "normalt" sätt för första gången sen alla sjukor och dagen innan till trots eller kanske pga av den.

Känner du igen den känslan? Medans smärtan eller sjukan pågår så tror du inte den skall gå över? Vet du vad jag menar då?

Så, så släpper smärtan och världen liksom ljusnar...

På detta sätt upplevde jag gårdagen. Vaknade med ljus i ögonen, vaknade med glädje till hundens gnyende och mjuka nos. Vaddå problem att gå ut i morgonrocken med en galen valp?

Jag njöt vädret, njöt hunden, gick in, klädde mig och gick ut igen. Solen värmde mitt skin..

Det enda som fattades var energin i benen att åka skidor med, det saknar jag fortsatt.

Men ändock, ljus föröver liksom.

Jag är känslig just nu. Hudlös av energilösheten men jag försöker tanka där jag kan.

En underbar biltur till Sverige med maken och vessla dvs lilltjejen.

Mitt favoritkaffe, kassler, bacon, knäckebröd.. Mmmm, min Sverigetarm fick sitt, maken fick snus, lillan fick solrosfrön!

Jamen hallå - hon måste väl ha något av sin mamma trots allt!!

Solrosfrön, avokado, fetaost - I rest my case, som de säger på amerikanska serier.

Vägen hem - ett litet ansikte som trycks intill mitt, ögon som säger mer än alla ord jag har.

"Älskar dig, mamma!". Skön sömn med hennes huvud i min hand... Makens trygga körning.

God mat, favoritkryddan - Cacao och chilikryddad kyckling - film, närhet.

Några utbrott på oordning och gräl mellan lillan och hunden, det medges.

Men ändå, lite energi för min trötta kropp.

Insåg när jag varmt uppkrupen i älsklingens famn summerade dagen - jag har fått till det idag! Jag har fångat många ögonblick till mitt hjärtas pärm!

Jag har varit försiktig med energierna.

Jag har tankat!

Dags att väcka familjen till Söndagsfrukost med leverpastej, messmör, knäckebröd...

Sen ni - HEJA NORGE - fler guld!!!

Ha en bra Söndag!