Helt "sprøtt"!

"Är det verkligen någon som läser bloggar?" undrar jag lite då och då när jag inte hinner skriva eller inte känner att jag vill.

Jodå, mailen droppar in. Vart är jag? När skall jag skriva? Lite charmerande, lite stressande.

"Helt sprøtt!" konstaterar familjens blivande tonåring när jag upplyser om fenomenet.

Hon menar, att någon skulle vilja läsa vad mamma har att säga.

Ja, kanske känner man så, om man blir "pådyvlad" den åsikten bittidag och sent.

Hunden, den charmerande valpen, har fått långa skrangliga ben, växer som gräset, gläfsar åt allt han inte förstår samt har lagt sig till med "tonåringens" alla ovanor.

Inklusive att sova som en död och gärna drömma, med ljudeffekter, rörelser och allt.

Han ser minst sagt lustig ut när han skällande jagar fram över markerna fast han ligger platt på golvet i sovrummet med drägglet rinnande ur mungipan.

"Sprøa lilla hund!" säger Alvdottern, skakar på huvudet och lämnar rummet.

Den minsta har gått in i åldern "terrible twos" som det så fint heter på Engelska, mao första trotsåldern! Hennes språkutveckling spränger snart ljudvallen men ändå går det inte fort nog för "lill-stintan", hon VILL MER och när hon inte får blir hon... just det, ARG!

Hon bestämmer och det är hennes väg eller ingen väg! När livet så påbjuder att jag faktiskt säger nej, vilket bara sker ungefär femtusen gånger om dagen, ja, då brister det.

Igår eftermiddag slutade det med skotuggande och kastande av allt löst som fanns i hallen medans tårarna rann ner för kinderna och hon vrålade ur ilskans djup.

"Hon är ju helt... SPRØ!"

Jo, du gissade rätt.. Alvdottern, igen! Hon föreslog att vi skulle ta in på hotell och lämna lilla syster till pappa... Det var nytt!

Själv satt jag fast i arbete, upp till knäna, till råga på allt - den sortens arbete man inte gillar!

Saker som ligger på gränsen till att bli för gamla, "lukta lite illa", bli lite stagnerade.

Så, jag hade kavlat upp ärmarna... bestämt mig för ett krafttag och då, vips, saker löser sig.

Det krävs både vilja, jävlaranamma och tålamod blandat men det går!

Visst är det "sprøtt"? Att saker alltid löser sig trots allt!

Löser det sig inte, tja, då kvittar det.. Inte sant?

Proppen är ur! Bloggarn tillbaka!

Nu kommer det nog att rinna till...

Ha en bra dag! Håll korpgluggarna öppna efter det som är "sprøtt" det får dig att LE!

Kram!