Ett Solår..

"Fear not the mountain´s fall
Or the rising ocean´s roar
Fear not the sharp earthquake
Or the hungry flames that soar.

Be strong when the land shift
And open to their message
When the volcano cries
It gifts a rite of passage.

All is of the circle
And the magic of the birth
That is the mystery
of the making of the Earth. "

Precis så känner jag mig när jag ser tillbaka på det solår som gått...
Ny bostad, en tuff period av sjukdom & död tillsammans med min far, avveckling av föräldrar hem, städning, städning, städning, papper, papper, papper, nya kunskaper, kroppslig trötthet likväl som mental och andlig värk - allt detta på bara detta fjuttiga lilla år.
Hur skall nästa bli?

Insåg med knivskarp skärpa att inte alla tänker på detta sättet häromdagen bara.
"Borde hon inte veta det vid det här laget?" undrar du, kära läsare och naturligtvis har du rätt, det "borde hon"!
Men jag glömmer, förtränger och förskjuter att världen inte ser på själen och kroppens kopplingar som naturlig, att vissa bara inte vill eller orka lyssna.
För mig är det självklart, kommer alltid att vara det oavsett vad ointresserad människor anser.

Jag har nio år på mig till femtio nu - dags att rikta insatserna, dags att "make a statement"!
Är det det de kommande nio åren skall handla om? Mitt arv och det jag vill lämna efter mig?
Det finns också delmål- vad finns i det år som kommer?
Jag hoppas det blir lugnare, ljusare, mera byggande, mindre städande, att det finns material till en god grund - det vore gott!

Nu skall jag njuta dagen. Dags att flyga ut i solen och värma min kropp.
Havet drar liksom kvällens middag, barnens skratt... Lekande blir livet mera värt.
Njut din dag! KRAM