"Jag kom in i butiken för att jag saknade något.. Något jag behövde så hjärtinnerligt väl. Jag gick därifrån utpekad till tjuv, med kastmärket inbränt i pannan.
Oförstående om vad som hände, i total förvirring och totalt mörker.
Brukat hade jag mina främsta gåvor, mina ord, min kärlek, mitt sätt att vara och förklara på.
Ingenstans landade de, ingenstans hade de att slå rot.
Jag tog sats och försökte igen - jag ville bara köpa...
Tystnad! I tystnaden bor ingenting och ingenting kom ur det...
Vad händer sen?
Jag vill inte leva med mitt kastmärke! Det är oförtjänt! Det är orättfärdigt.
Jag gjorde inget olagligt eller fel, jag bara närde en önskan, behövde något så mycket att jag satsade allt på ett kort och prövade handla.
Nu är affären stängd och jag kan välja - leva med kastmärket eller lämna staden.
Vill varken eller men ser inga andra dörrar. En lukt från förr, en lukt av avskräde och kloak.
Bara så trött...
När och vart kan man få sin längtan uppfylld utan att namnge den?
Går det? Finns det?"
"Jag stryker i natten som en herrelös hund,
i grändernas skugga kan jag andas en stund.
Jag tömmer min flaska och fortsätter gå,
i jakten på ett ben man kan tugga på.
Jag ställde mina klockor och jag låste min dörr,
ensam i min lägenhet med minnen från förr.
Men spökena följde vart steg jag tog, och under sängen satt
Satan och log...
Jag är en herrelös hund under fullmånen,
en vandrande vålnad som går igen.
Han stal mitt hjärta, det var länge sen.
Nu är jag en herrelös hund under fullmånen.
Ratata.
Åh Ratata...Den texten är galet bra! bara det där med att under sängen stter Satan själv och ler...*ryser*
SvaraRadera