Om du hade vetat...

Om du hade vetat att du skulle hoppa av den där universitetskursen långt innan du var färdig, aldrig få betyget - hade du börjat då?
Om du inte hade börjat hade du aldrig fått veta att just det här ämnet inte var för dig och du hade aldrig träffat L, M, D och K.

Om du hade vetat att din bil var ett "Måndagsexemplar"- hade du köpt den då?
Hade du inte gjort det hade du aldrig kunnat Mekonomens katalog utantill, aldrig lärt känna bilmekanikern som du numera går på travet med. Inte heller hade du i vredesmod promenerat in på bilaffären, beställt en ny bil och sedan känt dig MEGA nöjd med detta efteråt.

Om du tagit bilen istället för cykeln den där dagen, ja, då hade du aldrig kört omkull på gruset, hamnat på akuten och sedan blivit sjukskriven i tre veckor. Om du hade vetat hade du låtit bli cykeln då?
Hade du låtit bli hade läkarna aldrig sett den där märkliga fläcken på din rygg som genast togs bort, du hade missat Oprah´s intervju med J.K Rowlings och all den inspiration den gav dig.

Allt detta är svårt, jäkligt svårt att se medans det händer... Det är så lätt att förtvivla och undra - hur i hela friden blev det såhär?
Än värre blir det om det ligger ett "Igen" där och lurar innan frågetecknet.
Att ge sig själv tid då, tid att marinera, se vad som kommer ut ur det kräver tålamod och är något av det svåraste jag vet i vart fall.
Vad sägs? KRAM

PS! På engelska heter det "hindsight" eller afterthought... Att titta i backspegeln och se vad det var värt! Glöm inte att se på vägen samtidigt dock, framåt är riktningen!