Kamp eller ej?

Igår släppte jag ett projekt... Det finns helt enkelt inte möjligheter, lust, resurser att genomföra det i detta nu.

När jag berättar detta, först för dem de berör dvs de som är inblandade och sedan för familj och vänner reagerar de på samma sätt, de försöker hitta lösningar till mig, lösningar och alternativ.

Själv känner jag mig lite ledsen som man gärna gör när man sagt adjö till en god vän...

Men det skapar också andra funderingar inom mig, andra bollar som sätts i rörelse.

Ett av förslagen igår var att fokusera på ett annat projekt, lägga min energi någon annanstans.

En vän föreslog att jag skulle skriva ner alla roliga anekdoter jag upplevt som terapeut, små korta, roliga episoder räddade undan tidens snaskande tand. Naturligtvis helt konfidentiellt och utan personliga trådar att känna igen, från människa till människa liksom.

Hmm, tåls att funderas på.. I vart fall borde man kanske sätta dem på papper någonstans innan glömskan för alltid tar dem.

Själv tänkte jag lite på en artikel som stod i vår helgbilaga till en rikstäckande tidning alldeles nyss, att varje människa skulle kunna skriva ner och berätta sin unika historia.

Tankarna flög iväg till Karl–Ove Knausgård, författaren som här i Norge under det senaste året släppt sin självbiografi i SEX band!

Jo, du läste rätt.. I sex band och hela samlingen heter "Min kamp", inspirerad av en långt mera våldsam tysk herre får man anta. Finns det material till detta i ett liv? Ett rätt vanligt liv undrar jag lite försynt.

Knausgård har vunnit "Bragepriset" dvs Norges motsvarighet till August priset för första delen av sitt verk så jag kan ha fel.. Eller så bör man tänka kvalité mer än kvantitet.

Vad skulle hända om alla skrev ner sitt liv? Skulle vi finna fler trådar då?

Såsom vi finner trådarna hos terapeuten eller skulle vi fastna i ett ändlöst analyserande?

När man sitter och lyssnar på livshistorier som terapeut blir man berörd, betagen, bestört, betuttad, begeistrad, bedrövad av livet och dess innehåll.

Hur mycket bär inte varje människa av allt som är livet?

Varför uppfinna hjulet igen när man kan bruka och förfina andras uppfinningar?

Bara några funderingar på en Lördagsmorgon då världen långsamt vaknar igen till en ny dag.

En dag mitt i min egen kamp och världens mest spännande resa.

Ha det bäst!