Bygga, bygga, bygga...

Igår hade jag anmält mig som klient på student kliniken.
Egentligen gillar jag inte helt hundra dessa elev behandlingar men eftersom jag vill vara en god studiekamrat så tänkte jag - vill man ha något får man investera något!
Jag önskar mig bättre hälsa, bättre flöde efter dessa mindre produktiva år av livet, insikt i mitt kommande yrke, egna kommande patienter när det är dags för mig att träda in i student praktik.

Skolans praktik är otroligt fin. Ett stort konsultationsrum där man träffar behandlande student, två observatörer och en lärare. I mitt fall.. Två lärare, en ordinarie och en extra lärare som skulle lära sig ordningen. Därtill har skolan sex behandlingsrum med dörrar både åt konsultationsrummet men också ut emot närliggande kapprum så man kan gå direkt ut efteråt.

Jag intervjuades först lite grann, tungan inspekterades noga, pulsarna togs.
Här kommer första indikationen på att jag blir berörd... Ut ur deras fingrar strömmar en önskan om att hjälpa, att se mitt problem. De känner, känner igen, ser på mig, ställer fler frågor.
Därefter följer något helt enormt för mig.. De båda lärarna börjar diskutera vad som skall göras med mig. De står i varsin ringhörna och argumenterar för vad de anser som viktigast.

Fascinerande saker händer inom mig... Stolt över att gå på en skola där det är så högt i tak att lärarna öppet diskuterar inför eleverna (andra gången det händer)!
Glad över att se att akupunktörer sliter med samma problem som homeopater - det finns alltid en differential diagnos.
Berörd över att jag, som student patient och mitt tillstånd betyder så mycket att de tar sig tid att argumentera och gå till botten med det! Visst borde de.. Men ändå, det är skillnad mellan teori och praktik ibland, dock inte här!

Efter en stund fastställs behandling och jag får mina efterlängtade nålar...
Skönt liggande på min mjuka kudde flyter jag bort medan energierna strömmar genom kroppen, medan bilderna dansar i mitt inre.
Då och då sticker den snälla lärarinnan in sitt huvud, kollar mig, kollar nålar och jag känner mig helt trygg. Vips, så är timmen slut och jag undrar hur jag skall orka ta mig hem...

Två minuter senare sitter jag på T-banan och känner mig en upplevelse rikare.
Solen strålar, det rör sig fortsatt i min kropp och jag känner mig glad! Riktigt glad!
Jag har gjort så hundra procent rätt angående skola och utbildning. Plus att jag nu har investerat i mig själv i form av lite renoveringsarbete - det är heller aldrig fel!

Tänk att få "leka nåldyna en stund" kan ge så mycket!
Läsa meeeeeeeerrrr är allt som klingar i mitt huvud nu och energi har jag, HURRA!
Trevlig Lördag!