Akupunktur i kort...

Då och då svämmar frustrationen över....
Tiden kommer då jag känner att jag varit för länge i den här sk "Alternativa branschen" och fruktan rider mig då jag inser att jag fortsätter att vidareutbilda mig inom detta.

"Ni sticker ju i nerverna"- kom häromdagen, som en välvillig kommentar av någon som fått smärtlindring.
Har du någonsin fått en stöt i armbågen? En sån där så kallad "änkestöt". Jasså, jamen då så.. Då vet du hur det skulle kännas om jag sticker dig i nerverna. Vill du det?

Nästa kommentar kommer då jag förtvivlat traggar medicin, för att veta vart nålarna skall sitta, för att hitta de anatomiska landmärkena. Observera också att denna person anser alternativ inklusive psykologi vara "mumbojumbo" eller vanligt skitprat.
Då faller kommentaren om att det är bra att jag:
"Håller mig till det som görs på skolan just nu... För det verkar ju vettigt, med andra ord, fritt från det jag "drivit med" tidigare".

Då måste jag nästan le över sakernas tillstånd, faktiskt...
Den kinesiska filosofin om Qi, såsom livskraften är långt mera "underlig" och ospecifik än någon västerländsk psykolog någonsin skulle våga drömma om att vara.
Kineserna bryr sig knappt om vart organen ligger i kroppen, de bryr sig om vad och hur saker rör sig dit. De anser för övrigt också att blod och påverkar på fler ställen än i ådrorna...
Vad tror ni en nordisk läkare skulle säga om det?

Eller vad skulle hudläkaren säga om jag kom in och bad honom öka min Wei Qi dvs min försvars qi som anses ligga bl a i huden??
Vänder jag däremot på det, går in till smittskyddsläkaren och prata om huden som kroppens första barriär och försvarsmekanism i immunförsvaret så kommer han och jag att vara på samma sida på en gång...

Sucka! Inser när jag skriver att jag nog mest av allt är lite sliten av översättningarna och bristen på förståelse.
Vi lever trots allt 2010. Faktiskt...
När skall gemene man runt mig börja se på människan som en helhet?
När skall kropp och själ och psyke få flätas samman på riktigt?

Vi har inte ens kommit till att vissa förstår att man är mera känslig/emottaglig för bakterier och virus när man har haft det tufft psykiskt. Trots att tom detta börjar gå upp för skolmedicinen, trots att de fortsatt inte vet vad man skall göra med det.
Det står tom i min smittskyddsbok numera. Fyra- fem rader men ändock, fyra-fem rader... ibland får man uppskatta det lilla.

Idag skall jag vila vid källan, tanka kollegiala tankar, lyssna på en studiekamrat och diskutera djupt om organens inverkan på varandra.
Om elden som bär, om jordmänniskans lite tröga men varma konstitution, om det Qi som kommer från mina förfäder och så vidare.
Imorgon är jag säkert bättre rustad igen. Imorgon är en annan dag!
Kram