Min lilla go.

Den vassa hårborsten river mig i ögonen och ögonbrynet. 
Jag sluter ögonen och tänker att måtte det inte blivit en repa i huden...
"Gek det baaa?" En liten mjuk hand smeker mig över håret och jag nickar medan jag bekräftar - det gick bra, Selma, det gick bra!

Borsten fortsätter virvla genom mitt hår, jag sitter stilla, helt mållös och inne i "behandlingen". 
Hon andas knappt, hon koncentrerar sig, borstar och borstar och när någon slinga av hår faller där det inte brukar ligga, ja, då är hon snabb att lägga det på plats. 


Jag sitter på hallgolvet, hon står framför mig, till hälften ytterklädd och vi har rätt bråttom... 
Vem orkar bry sig? 
En vardagsmorgon har vi fått en stund av nåd och vi tar den, greppar den och håller den i den öppna handen innan den flyger vidare in i evigheten. 



Hon är i en ny fas nu. Alla faser har sin charm men denna är en fas av sinnenas magi. 
Hon smakar, luktar, känner... och sätter ord på. 
"Vad är de?" "Ohhhh, shiiittt!" ;-) 
"Woooow! Ohhh, lalaaaaa..." 
Jag följer gärna med så mycket jag kan. Det går fort... De växer upp. 

"Känner man en mjuk hand som smeker håret när man sitter på golvet och gör något.. Ja, då vet man att det är Selma" säger B på dagis och ler. 
Jag ler också och säger att jag bara trodde det var mig förunnat. 
B skyndar sig då att rätta till och säga att mamma nog är viktigast... Jag kan skratta bort det och försäkra henne om att det ingenting gör.  Hon skall få upptäcka överallt, Selma och ju fler goda relationer hon skapar desto bättre.


Att också vara i perioden där mamma är jordens mitt gör mig ingenting heller. 
Även den går över och fokus flyttas utåt, bortåt.. 
Därför njuter jag så mycket jag orkar av att vara mitten och navet. 


Älskade lilla vesslan, du lilla solsken... Så glad att du kom med allt som är du. 
Allt från dina "befälsegenskaper" till din mjuka mitt.. 
Jag skall plocka alla stunder, lägga dem i asken och bjuda dig på dem senare i livet. 
Jag älskar dig! Puss