Be och du skall få konceptet fungerar!!!

Läste du inlägget om skiten i fläkten?? Den från förra veckan?
Om inte, börja med det för annars fattar du ingenting.

Ett dolt fel i ett gammalt hus är inte hela världen. Det är det inte...
Det är inte samma sak som att köra rattfull, slå barn, djur eller käresta eller gör inbrott.
Tyvärr känner man sig kriminell i vart fall. I vart fall om man är som jag, i vart fall om man blir dragen till rättegång för något, något man inte känner att man ens gjort.
Plus att man börjar oroa sig för kostnader. Vad blir detta för "kalas" och vart får pengarna ifrån?

Min intuition sa mig hela förra veckan - detta är inte ditt!
Detta är hennes och det är ett återkommande problem i hennes liv som hon behöver ta tag i men istället provocerar hon ut det på dig.
Så kröp den lilla rädslan in och förföriskt viskade hon i mitt öra:
"Mmmm, men rädda människor ställer till olycka, oreda och slår ner på andra.."
Oron kröp över i mig också, erfarenheterna, de mindre positiva vägdes in, perioden jag varit i ett tag och så vidare. Känslan av att vara verktygslös och kraftlös dök upp emellanåt.

Så till slut tog jag till det enda verktyg jag känner - jag bad!
Bad till teamet, bad till mina föräldrar, bad till de som kan påverka...
Jag bad att hon skulle få se sin delaktighet, jag bad om upplysning och klarlägganden.
Naturligtvis bad jag också om att få bli "fri" men försökte att formulera det så att vi båda skulle få fördelar av det.
Jag har verkligen tänkt mig om denna gången, varit tydlig i mitt språk och min intention till den andra sidan, visat med hjärtat vart jag hör hemma - på den här sidan av linjen.

Cirkeln av intention har jag fyllt på ofta.. Sett det framför mig, nästintill kunnat ta mamma i handen då och då, sett pappa framför mig.

Idag kom beskedet.. Hon drar sig tillbaka. Inga av hennes sk bevis kan fastställas i tid.
Det ser ut som de kom till efter att vi flyttat. Lättnad...
Skuldrorna ned, andas...
Tack till de som tackas bör! Tack till de som jobbat på högtryck för min skull den senaste veckan.. Tack till maken för stödet.
Tack till fina vännerna som lyssnat och delat min oro.

Nu är det bara att jobba vidare emot tentan på Fredag.. Sen kan jag fira på riktigt.
MEN.."Det är ju bara tre timmar av ett liv, på en helt vanlig hygglig Fredag" - som en vän sa igår. Just det, bara att ta för sig... KRAM