En liten elak en..

Eller "Norskans fulaste ord?" - jag kunde inte bestämma mig vad blogg-inlägget borde heta så det fick bli två namn. 

En del av mina äldre kunder klagar emellanåt på sitt minne. De tycker att det sviker och sviktar... 
En klient glömde sin handväska hemma i hallen efter en något sen middag.
En annan ogillar att glömma namn trots att hon vet det är normalt vid hennes ålder.
Jag förstår deras frustration men numera kan jag meddela att de inte är ensamma! De har konkurrens. 

I min klass på skolan går en flicka, ja, jag måste säga flicka för hon är precis på tjugo strecket och det är ett under var dag denna jänta tar sig till skolan. 
Nåväl, hon använder sig av gott och väl en timme mer än oss andra varje morgon så det kanske beror på det ;-)
Nästan aldrig har hon med sig rätt litteratur, rätt utskrivna ark från intranätet och hon sprider en uppsjö med saker efter sig varthelst hon går... Nycklar, pennor, mobiltelefoner, plånböcker, urtagna kontantkort, kläder, smycken och attiraljer.  
Jag tror du börjar få bilden, eller? 


E, som oftast sitter bredvid henne har allvarliga funderingar på skylten - 
Din morsa jobbar inte här! Städa efter dig!" Men hon hinner aldrig sätta upp den, hon har alltför mycket städning att utföra för att hinna det. 
Märkligt nog är hon dock målad varje dag, perfekt målad och kläderna håller sista snitt, såklart. 
Vacker som en dag sitter hon där bland alla sina saker, pimplar kaffe och så öppnar hon munnen och ut kommer: 


"Kva? Kva skjer?" 
För dig, kära läsare, kanske detta inte ser så märkligt ut... Men öppna munnen som en höna och säg ett K inne i munnen följt av kort v och ett låååååångt aaaaaa så får du ett ljud som påminner om Astrids rumpnissar. 
Hon lutar sig över mig där jag sitter och skumläser en bok vi haft hela terminen och så utbrister hon: 
"Kva er de for noe?"
Jag skälver till inombords - vad skall jag svar??  Obligatorisk bok? Menar du texten? Eller vad? 

Som du ser förstår jag henne inte alls. Får inget grepp.
Hon känner antagligen likadant. För trots att hon varit i samma grupp som mig hela året, samma studiegrupp då vi verkar gilla samma personer så vet hon fortsatt inte vad jag heter. 
Hon kan inte minnas det.  Svenskan - det är jag det! 
Varje gång jag öppnar munnen möts jag av detta "Kvaaaa?"
Jag antar att det beror på att hennes öron inte är påkopplade på "svensk radarn". 

En annan favoritkommentar är: "Kor är detta?"
Det har inte med kossor, mjuka, melankoliska kossor att göra. Nejdå, det är bara hon som frågar efter vägen, fast vi mycket väl kan varit på stället flera gånger tidigare eller tom i föreläsningssalen. 
Med rysningarna efter ryggraden tänker jag på klienter som får vänta, klienter som går ut med nålarna fortfarande hängande för att hon glömt räkna dem eller som får fel nålar satta då hon inte kommer ihåg vad hon kommit fram till vid anamnesen. 
Inte mitt problem!! Nej, sannerligen inte.  Men de allergiska reaktioner som uppkommer i min kropp vid varje "Kvaaaaaa" - det måste jag ta tag i nu innan det sprider sig! 


"Kva ska du driva med idag og kor?"  ;-)))
KRAM och SOL