Do BEHAVE!!

Fascinerat ser jag det hända... Igen...
Har precis öppnat fönstret till examen, ja, jag menar ett fönster på datorn. Med all ny teknik, alla kontrollfunktioner etc så kan de låta oss skriva hemma. De vet om vi fuskar, i vart fall vet de om vi kopierar från bok, om vi har en annan dator uppkopplad på samma adress osv - storebror ser dig, liksom.

Förutsättningarna är klara.. I vart fall för dig som läst mina tidigare bloggar, min tävlingsinstinkt, min bakvända tävlingsinstinkt, mina barns sjukdomar, min egen sjukdom - många är de tingen som gaggat ihop sig inför denna tenta och jag känner mig långt ifrån förberedd. Hursomhelst och på inget vis förberedd på det sätt jag hade hoppats, planerat och tänkt mig men efter vacklande och övervägande bestämt mig för att skriva ändå.  Pröva.. Utmana min tävlingsinstinkt. Se om man kan vinna över sig själv och hur man tacklar en helt ny sits.. T ex som att köra på denna tenta.

Det är nu jag ser det ske.. Examens fönstret öppnar sig. Först kommer frågor som måste besvaras på tid.. Oftast rätt eller fel frågor eller klicka i de svaren som är korrekta eller vilka av följande muskler tillhör underbenets djupa dorsala lager eller liknande.
Min hjärna lyfter från stolen.. Den rusar runt i rummet, viftar med händerna, ylar "hjälp, hjälp, hjälp! Jag kan inte... Jag kan inte... Detta kan jag inte!"
JAMEN, SUCKA!  Jag blir så LACK...Långsamt väser jag mellan tänderna:
"DO BEHAVE!! Sätt dig ner, samla dig och LÄS, ditt spån!"
Med svansen mellan benen, eller är det ryggmärgen? (rent logiskt borde det ju vara det..;-) Kryper den tillbaka på plats, skakar indignerat för att jag vägrar att låta den gå bärsärk och jag börjar långsamt fungera igen, strukturerat, fråga för fråga.
Det behövs då min norska är långt ifrån hundra ännu...

Ny del av examen. Den delen som inte är tidsbestämd men där frågorna skall beskriva, utreda, vara grundliga... Dessa frågor har man tillgång till hela provet så jag öppnar dem alla en och en.
Ny runda... Denna gång ålar hjärnan på golvet, tar sig åt magen (hmm..frontaloben?) viskar sitt teatraliska - "Detta gåååår aldrig!! Detta kan vi inte! Vi har lääst föööör lite..ge upp, släpp taget, inse din begränsning.."
NY SUCK.. Jamen, för f...n! Återigen måste jag samla in den, lägga den på plats med ett ilsket:
"DO BEHAVE! Sluta bete dig! Jobba, läsa, processa.. en efter en. Grundligt och logiskt!"
Gnyende, som en hund kryper den på plats. Läser första delen av första frågan igen..
Men vänta nu, det vet jag ju, den kan jag ju.. Det är ju...

Långsamt och metodiskt, med ett getöga på sluttiden arbetar jag mig igenom hela tentan.  Skriver något på allt, tjänar förhoppningsvis mina poäng lite här och där. Hundra koll? Naturligtvis inte.
Men detta är intressant.. Detta tillhör mitt fält och jag kommer att läsa mera av det, fördjupa mig, se helheten, finna ett djup i det.

Detta med tentamina ångest har jag känt hela mitt liv. Att bli bedömd av andra, att sätta sig ute där med kunskap som inte är mogen.  Jag tycker om att läsa och blanda det med praktik, få det att djupna, få mening och sen, ja, sen kan jag tänka mig att dela med mig.
Skolan är inte sådan. Skolan kräver upp rapning och gärna snabb sådan. Snabbmat. Bara att anpassa sig och göra det bästa av det.

Jag har läst anatomi förr. Tack och lov. Detta var en fördjupning för mig, en förbättring, en påminnelse om en del av mig jag inte använt så mycket men kommer att göra i framtiden.
Så fick min hjärna också en ny lydnadskurs, en påminnelse om att jag är chefen och inte den!
Det är alltid bra!
Jag återkommer med resultatet. Om jag vågar... Ha en strålande dag!
Och du... Do behave!!  ;-)))