Here we go again!

Idag är den en vecka sedan... En vecka sedan vi upptäckte att mini Smulan hade tagit med sig en elak baskiluskus från dagis och febern härjade hennes kropp.
Fel ordning!! Jag skulle ju läsa hela veckan, tenta kommande Måndag och sen bli sjuk, sen ha tid att bli sjuk men det är inte någon som bryr sig om min ordning.

Maken vabbade veckans två första dagar och sen jag. Det var då jag upptäckte det... Jag är också på väg att insjukna.
Irritationen under huden, den som känns som en klåda fast inte är det. Kortare stubin, börjar tycka att saker är allmänt dryga, känslan av värme, trötthet.. Onsdagen gick ok, fast då var Selma på ett hiskeligt humör, Torsdag ballade jag mer och mer ur.. Så till makens vabb igår var bara att säga "välkommen" och så gå och lägga sig.  Vaddå Läsning?

Har du rivit ner gammal tapet någon gång? Du vet.. Man tar fatt i en ände, drar så långt det går och så ritsch, hela stycket faller isär och kvar hänger nästa stycke och fladdrar i vinden. Där man tar tag nästa gång liksom.  Så känns det i mina lungor.. Bitar av slem ligger och guppar, retar, jag hostar och så känner jag hur något rycks loss men kvar blir ändå alltid nästa bit. Nästa bit att hosta av...

Tillsammans med detta, en envis rinnande näsa, frätande vasst snor och en feber som jag borde vara stolt över men orkar inte.
Vaknar genomblöt och undrar varför någon lagt en kudde över mitt ansikte?  Jag har drömt om Mc gäng, motorcykel åkande, långhåriga, våldsamma killar men... Det är då jag inser - ingen har lagt en kudde över mitt ansikte, det är bara mina bronker som är helt krampade och jag låter som ett bättre blåsinstrument. F...n!

Uppe på mig där jag halvsitter i sängen, ett litet häftplåster. En underskön, numera feberfri liten blomma sover tryggt så länge jag hostar, skrabbar och går an men så fort jag försiktigt flyttar en arm eller ett ben för att hämta vatten, uppsöka toalett eller dylikt vaknar hon och sätter på mega sirenen hugo.
"Woooåääääääääähhhhhh, maaaammmmmaaaaaaaaa...."
Kvickt tillbaka till sängen, djup suck från snorigt barn, händer som söker sig runt i mitt hår, en varm kropp som höjer min temp med en halv grad till. Men, åååå... Hon somnar om, inte jag, jag hostar vidare.

Ser på klockan 03.17 - lunga tid.. Dvs enligt kineserna är energin i lungorna svagast. Det fortsätter så fram till 05 - skall jag vara astmatisk tills dess? SUCKA!
Min feber och mitt flyt mellan världarna blandar och ger. Hjärnan stänker ut sitt innehåll över golvet och blandar... Blandar anatomi, fotens muskler med fönstren i vardagsrummet, handens senor med dess namn blir till groteska vapen och naturligtvis har jag ingen hud på hela handryggen. Allt syns.
Edward Scissorhands -  släng dig i väggen!
Vaknar om möjligt än mer svettig, blöt på kroppen, ny morgon rekord i feber denna vinter - grattis Maud! Jo, jo, tack, tack!

Går ner sätter på kaffet.. Skakar i hela kroppen, ömsom fryser, ömsom svettas.
Eld i kaminen, in med kaffet, löser slemmet. 48 timmar kvar... Vet inte hur jag skall bruka dem.
Vet inte vad som ens är idé.
Måndag skriver jag oavsett, det går som det går... Det värsta som kan ske är en omtenta och det är tråkigt men inte slutet på något.
Imorgon är det morsdag... Snor i kakan.. Host i grädden... dags att leasa bort någon del.
Men först en liten lur till... En på soffan... Kanske jag får sova en stund ensam framför kaminen?
Kanske drömma om något mysigt och vakna med en burk med energi?

In med nålarna i lung punkt nummer 11, låt dem blöda..
Godmorgon men godnatt, världen. KRAM

Ps! wooooääähhhhh där gick sirenen... Dags att ta sig tillbaka till sängen.