Kvinnan på berget.

När man ger pengar till Frälsnings armén har man ibland turen att få deras tidning "Krigsropet" i sin hand. Jo, jag vet... Det är mycket Gud, Jesus, frälsning och gradbeteckningar i den MEN det är ändå "kristendom light" och kan lätt omsättas/översättas med andra mera lättsmälta ord. 
Artiklarna samtalar med och om människor, om människors situation, plats i tillvaron och efterlämnar många tankar och funderingar. 

I den senast utgåvan berättar om den 91 år gamla kvinnliga frälsningssoldaten, boende på hemmet som fortfarande har ett brinnande intresse för människor. 
Hon tycker det är fascinerande att det jobbar så många från olika länder för då har hon så mycket att prata med dem om, hon känner väl till reporterns arbete när denna kommer, är påläst och kommenterar genast vädret ut och som en direkt följd - frågar honom om resan dit. 

Denna vackra vithåriga kvinna berättar sedan att hon numera ser sig själv, sittande på berget med dinglande ben samtidigt som hon ser ned på den stig hon vandrat genom livet. 
Numera, från sin position däruppe, anser hon sig kunna se att Gud har varit med henne hela vägen. 
Även de stumpar där hon inte riktigt kände hans närvaro medan de pågick.  
Denna guidning påpekar Å har alltid funnits där och har alltid lett till rätt plats för just henne. 

Mina tankar vandrar till den gamla anekdoten om kvinnan som ser tillbaka på sina fotspår i sanden tillsammans med sin skyddsängel/Gud. Under de lugna perioderna i livet - två par fotspår - hennes och guidens. Under svåra tider -ett par fotspår. 
Då hon ilsket ifrågasätter guiden, svara han lugnt: Det var under dessa perioder jag bar dig, mitt barn. 

Livet känns ibland som ett pussel... Och i detta nu har jag känslan av att det är ett sådant där "märkligt" pussel. Du vet, ett sånt som kan ha två olika frontbilder beroende på hur man bygger det. 
Bitarna är desamma men resultatet blir olikt beroende på placering. 
Tankar om den "ev" ultimata vägen kommer tillbaka. 
Jag har klara åsikter om detta men gillar att leka med andra alternativ, testa mina tidigare satta antaganden och teorier. 

I grund och botten önskar jag oss alla den känslan... Att få sitta på berget vid livets slut. 
Hinna begrunda och glädjas över vägen. På det sättet tror jag mycket är vunnet innan det är dags att stänga livets bok. 
Själv skall jag bita i en ny pusselbit... Kolla om den är äkta... Kolla om den passar in. 
Så får vi se vad som blir för bild på framsidan. 
KRAM