Vem tände "ljusstumpen"?

Vad hände med dig när du drog ditt första andetag? Hur klickade det till och du blev du?
Ja,ja, jag fattar allt det där med spermie och ägg, jösses, jag har barn! Vad jag undrar över är - hur tror du att du blev den energivarelsen du är? Vem tände din "ljusstump" liksom?

Allt som framstår som materia består av 99.999999(tror du fattar)% ljus eller energi. Enkel basic "kvantfysik"!  En annan viktig sak är att förstå att denna energi, all energi vibrerar... Den har resonans eller frekvens. SÅ.. Vem gav den till dig?
Gud - alltings källa? Den subatomära världen även kallad kvanthologram eller plenum som också betyder fulländning? Eller vill du bara kalla det nollpunktfältet...?
Välj vad du vill, man blir inte blöt av ordet vatten! Take your pick! 

Så, nu har du regel en och två.. Vilka det var?
Jo, allting är energi och allt vibrerar... Med så långt?
Och så var det min tjatiga fråga då - vem tände ljuset?

Låt oss leka med ytterligare en metafor:
Om du tar en vanlig kaffekopp och sänker ner den i Stilla havet utanför Hawaii´s kust. Så lyfter du ditt krus fullt med vatten - en kopp Stilla havet - eller hur?  Så tar du denna kopp och reser miltals med flyg t ex till Shanghai. Visst har du då fortsatt en kopp med vatten från Stilla havet? Eller? 
Tänk om vattnet kunde prata. Vilka svar skulle du få? Antagligen - jag är en del, en kopp vatten ur Stilla havet, jag är en del av det!  
Logiskt eller ej? 

För mig är det logiskt!! Logiskt att vi behåller vår känsla av tillhörighet, vår känsla av att vara en del av något större och ändå, ändå verkar det vara det svåraste vi människor kan ge oss på.
Förstå att vi fortfarande är den del av detta ljuset. Att vi är ett med den som en gång "tände våra ljus" och gav oss vår frekvens. 

Extra jobbigt blir det för att det finns en tredje regel: Du kan aldrig attrahera högenergivibrationer med ett "lågenergiverktyg"! 
Jag och fadern är ett (Joh 10:30). Mmmmmm... Men hur?

Som du ser har jag tänkt på vibrationer mest hela dagen... Mina och andras. Hur höja mina. Hur minnas och komma tillbaka.
En kort promenad med hunden. Han bryr sig inte om människor på det stora hela utan snusar sig glatt fram.. Upp för en gångväg med en bom. En ung kvinna med resväska.. Hon ser oss, hon ser honom, hon stoppar tvärt, griper krampaktigt om handtaget, tom jag kan se att hon skälver...

Plötsligt som i ett trollslag förändras min unghund. Han blir kaxig, han skall till henne, han skall!!! Jag får hålla i för glatta livet medan han drar min axel ur led nästintill.
Kvinnan kvider... "Nej, nej, nej.."  Han intresse ökar ytterligare och jag håller nästa på att falla ihop av ansträngning och förvåning. Skrattet bubblar... Vad då illustration?

Vad du sänder ut kommer tillbaka!! På din frekvens... På gott och på ont!
AHHHH, dags att tona in!  Uppgradering pågår... Var god vänta!
KRAM