En plötslig impuls.

I helgen jobbade maken dygnet runt. En stor kund släppte sitt stora, stora nya system, gick från gammalt till nytt och då måste allt flyta. På några få timmar skall de få till det, rensa och städa samt flytta in allt det nya.  Jag kan inte påstå att jag fattar vad som sker men jag kan känna intensiteten genom väggarna och reaktionerna.

Själv har jag också skallen full... Detta halvårs största tenta. Jodå, det gick en i December också. Ni som minns hur "tystnaden" spred sig härifrån då.
Nu är det kroppens hela anatomi som är på tapeten... Varenda litet ben och broskbit, varje muskel, ligament, ledskiva, inre organ, nerver och deras plats på kroppen. Inte bara sisådär cirka utan exakt, i rätt anatomisk terminologi. Vi måste kunna skriva så att läkare och sjukgymnaster förstår oss.
Det är nästan lite skrattretande för ämnet känns så stort att jag känner hur jag inte riktigt "når runt det".

Man hör hur de som undervisar oss ibland glömt vad ett ben, en struktur, en sutur heter och hur de letar i minnet eller helt öppet i anteckningarna.  Det blir så tydligt att man håller på plats det man arbetar med och behöver till vardags. Inte allt det där andra...joxet.

Så, när man bara behöver lite glasyr på kakan... Då insjuknar minsta dottern, hög feber, tom mycket hög, hosta, slem, tydligt påverkad. Jag vabbar helg, maken vabbar Måndag och Tisdag, jag vabbar Onsdag och inser då att jag själv har feber, halsen värker, lungorna skriker..  F-ordet hänger löst här hemma av förklarliga skäl när man känner att energin tryter, den man behöver så väl.

Samtalar med väninnan... Stödet, bara få berätta läget för någon. Jag vandrar som vanligt genom rummen  med telefonen (tack gode Gud för trådlöst) och vi pratar lite om att jag skulle behöva ett break. Ett depåstopp. Ha,ha,ha.. Jag garvar rått. Hur då? Nästa pågående kurs har föreläsningar och grupparbete from Onsdag.
Mitt depåstopp blir Tisdag, Valentines Day och sen är det på den igen. Förresten, jag tror inte på depåstopp! Jag tror på andningshål i verkligheten, i vardagen.

Vi berör andevärlden. Jag skäms. Länge sedan jag tog mig tid för min guide, mer än korta böner.
Det är då, mellan toaletten och kontoret, det gnistrar till.. En impuls så ologisk att jag fattar att den inte är min egen drar som en virvelvind genom huvudet.
"Du skall söka "fritak"från nästa kurs. Du har ju redan läst det.. Du får det!" 
Vad?? Vad sa rösten? Impulsen?  Vaddå läst?

Ansökningen om sk fritak dvs att man slipper en kurs pga att man läst det tidigare, ja, den fristen gick ut 15 September, vad jag vet... Koll i studieplan.  "Arbets och organisations psykologi, Kommunikation och intervju, problem, statistik och metod". 
Allt det där har jag ju läst förut, har poäng och betyg från universitetet. Med väninnan i örat rotar jag fram pappret, känner tvivlet växa... Ingen idé, går inte.
Men vem sa det? Och varför inte chansa?

Pappret i scannern, scannat material i mailen, kort förklaring och så maila till min fina studierektor.
Vänta... Kryp i magen... Funderingar.. Vägande. 
Svar från studierektor inom en halvtimme, ärendet passerat vidare till rektor och administrativ direktör.
Suck.. Betyder säkert lååång väntan... Attans... Vånda.. nagelbit. 
Mitt i detta.. En trygg, välbekant hand på min axel, ett leende ansikte. "Hjärtat, det gååår bra!!!"

Dryga timmen senare... Mitt svar - jag är mer än nog kvalificerad för fritak i denna kursen,
Slutsats - jag behöver inte gå den, inte slita med ett grupparbete, inte fundera mera på "hur hinna".
Tårarna rinner nerför mina kinder... Ett break! En tid av nåd att bara läsa det jag tycker är roligt. Få tid till att öva punkter med mina fina vänner, hinna dyka ner i den kinesiska världen och filosofin på riktigt.
Jag är hemma när mina barn har sitt ljuva vinterlov, jag kan åka skidor i solen, jag kan unna mig det.

Vem sa någonsin att kunskap är bortkastad? ;-)
Nu frigjordes energin... Fyra dagar till tentan. Jag skall köra så att det rinner muskler ur öronen på mig. Jag skall passera och sen skall jag PUUUSSTA.. En stund.
En tacksamhetens tanke till de som alltid passar på mig, om jag bara ger mig tid att lyssna.
TACK! 
Stanna upp idag, lyssna inåt, till hjärtats önskan, till sången i vinden... Kanske står en dörr och lurar där du minst av allt anar det?
Live with passion. KRAM