Det var där "de" kom in.. Det visste jag redan i kolt åldern. Känslan av att det "kröp" någonstans bak vid örat, liksom bakom, fast ändå framför, fast inuti, fast ner i nacken, fast bak i nacken, fast på kinden... Hmm.
Okej, låt oss för enkelhetens skull säga - hela området runt örat, med nackhår, nackfäste inkluderat.
När jag som liten fick parotis inflammation dvs inflammation i den stora spottkörtel som ligger där, vid örat, ja, då var jag otröstlig. Hur skulle de nu komma in?
Förvånade blickar från moder och läkare. Men hallåååå!! Det är ju svullet, helt stängt....De kom ändå, såklart, inte brydde de sig om körtlarna, gångarna.
Som äldre och intresserad i andliga ting fick jag veta att de sk "psychic gates" ligger där, bak i nacken och att när kontakten är upprättade så manifesterar "de" sig ofta där, på den vänstra sidan.
Utbildningen innebar att jag fick lära sig att stänga och öppna dessa, fick lära mig hur "farligt" det var att "gå och läcka" osv. Faktum är att jag knappt minns vad de sa... För hela tiden tänkte jag: Bla, bla, bla.... Mycket snack, lite förstånd? Eller?
Lite elak är jag nu. De ville väl, de som talade till mig men jag kunde inte för mitt liv fatta hur dessa öppningar skulle kunna skada mig. Om de nu inte gjort de på de tidigare 25 åren skulle de väl knappast börja med det nu? Eller?
Nya andliga möten och äntligen en klok man som förklarade tingens tillstånd för mig på ett sätt som framstod som logiskt, som jag kunde ta till mig.. Verktygen blev brukbart, förstått och till slut integrerat.
De bringar mig mycket glädje, dessa öppningar eller är det.. kanske tom denna öppningen?
Rysningarna som är så karakteristiska, känslan av att det "kryper" och som anatomi intresserad vet jag numera också att "pirret" följer en mycket välbekant nerv över hela mitt ansikte.
Det tar inte ifrån sensation något, snarare lägger till, vad skulle "de" annars bruka om inte nerver? De är ju bra på att använda sig av elektriska saker annars så nerver är väl det närmaste de kommer.
Dessa rysningar kan hinta om info, kan försöka få mig åt nåt håll, kan vara "inkommande information", kan vara en "klapp på axeln" eller bara en påminnelse till mig om vem jag är, vart jag kommer ifrån och vart jag skall.
Det senaste året har dock "krypet" gett sig till känna i två andra situationer också. Lite förvirrande, lite glädjande och såklart, gett utslag i en del funderingar.
Det första är lite kul... Pulstoppar. När jag tränar, gärna intervall, hårt, med inräknade pulstoppar och jag pressar mig över den sista kullen så känner jag krypet, det sprider sig från nacken, får håret att stå, samma, samma som det jag upplever annars. Jag har kollat om info finns att hämta i det läget men jag får inget, möjligen ett stor smil... Jag har frågat mina träningskompisar och två av dem upplever liknande sensationer i nacken, båda läkare men ingen har någon direkt logisk förklaring till vad som sker. Visst, delar av "blodtryck regleringen" ligger däruppe men det förklarar inte kopplingen till nerven. Jag nöjer mig, ler brett... Kanske de bara vill att jag skall träna? Kanske är jag närmast "Gud" då? Ibland känns det ju så.. ;-)
Det andra tillfället som det dyker upp har varit när jag hört musik som berört mig...
Musik var också en stor del av min barndom. Som sångare älskar jag "tunga" texter av bra, fylliga röster med massor av vibrato.. Texter med mening, musik som ger liv.
Medan jag skriver inser jag att jag via detta löst mitt eget problem.. Tänkte precis skriva att när jag sjunger känner jag mig nära min själ och på slutet har det alltså hänt när jag lyssnar på musik av människor med "passion" i rösten, texter som bär...
Såklart!! Det är därför "krypet" infinner sig.. Det för mig närmare något som berör mig, som vill mig nåt. Tack för det Televerket!
Jag älskar teknikens under! Jag älskar att ha musiken i min telefon.. Ladda ner musiklistor, skapa mina egna, olika sinnesstämningar, olika röster...
Kanske kan jag hitta ytterligare anledningar för mitt "kryp" att komma fram...;-)
Tills dess njuter jag vidare av "nygamla favvisar"...
"Put on my blue suede shoes And I boarded the plane
Touched down in the land of the Delta Blues
In the middle of the pouring rain ...."
LIVE WITH PASSION!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar