High-five Clive...

eller "Hur mäta vad man lärt sig"?
Tusen och en ting snurrar i huvudet idag. Funderingar och marineringar börjar så sakteliga landa inom mig. 
Jag gillar henne! Bruden, damen jag lever med till vardags. 
Nejdå, jag har inte gift om mig! Inte heller har jag börjat tilltala mig själv i tredje person singularis.. 
Jag menar mig själv. Jag tycker om den tid jag spenderar med mig själv och det jag gör! 
Äntligen!! 

En av mina gamla kontakter (och förhoppningsvis blivande arbetsgivare) påminde mig idag då hon uttryckte något mycket klokt: 
"Livet, älskade Maud, livet mäts i hur mycket man kan klara av när man inte är beredd! 
Och du... Du kan få elva extra middags gäster, titta i kylskåpet, se två burkar med vita bönor och ändå klara av att få alla mätta! 
Det är vad jag kallar en sjujävla till verktygslåda!" 

Man får tacka! Tacka och buga! 
Innerst inne vet jag att hon har rätt... Jag bara glömmer att titta där ibland. 
Glömmer att jag ens bär omkring på en verktygslåda. 

Hon fortsatte oförtrutet att diskutera ett projekt, berätta för mig om allt bra jag gjort och när jag ifrågasatt:"Jamen, de och det.. Vad göra? De gillar ju det inte!"
"Nej, vi kan ju inte hjälpa att de har taskig smak! Och inte fattar... Vi får väl gå runt!"
Nya soliga leenden. Jag värmer mina händer i hennes eld, hennes ljuva inspiration och tackar för allt hon ser i mig och allt jag vet att jag ger och plockar fram i henne. 
Vi lade till rätta något som jag inte hade alla pusselbitar i och därför inte förstod. Får en också att må bättre... att förstå. 

Känslan gör ett skutt!  Leva sant är viktigt för mig! Leva som jag lär och fortsätta lära... 
Igår kväll gick jag på Intervall spinningen och min favorit lärare, fd proffs cyklisten C är instruktör.  Veckans höjd punkt!  
Utan mina vänner (som bangade för utomhus cykling i regn. Vi log i mjugg..och skrattade högt) placerade jag mig mitt framför honom - allt för extra pepp. 

Mitt i första intervallen brister han ut på sin brittiska... 
"And a cyklist is born.. She now knows how to pull!! 150 km tends to do that to you!!
HIGH FIVE!!" 
Leenden från öra till öra... Lite generad, lite glad. 

Han pratade om trampteknik. Att jag fått in draget dvs att man drar trampan upp med cykelskon när man cyklar i tunga uppförsbackar eller som i mitt fall... På tungt tryck. För att sedan snabbare kunna pressa ned igen. 
LYCKA! Tanten kan fortfarande lära sig.  Gamla hundar kan nya trick! Man måste bara muta dem bättre. 

Taggad känner jag mig nu redo att resa vidare emot sommarens mål... 
Jag, min sköna känsla och två burkar vita bönor... (bara skojade ;-))
KRAMAR