Insidan av en tallkotte

Nu har jag använt en vecka på att smälta mitt eget skolavslut, Halv Vättern och sommarens intåg.
Låter det sista märkligt?
Kanske är det det men någonstans i tenta hetsen i Maj så trillade jag av tåget -
sommar tåget.

När den intensiva värmen kom så exploderade mina vårblommor i ett nafs, försommarens blommor likaså och det blev högsommar och så, så blev det kallt.
Märkligt.  Jag vill ha sol och värme när jag är ledig. Är det som i Maj så är det bara "klibbigt" och jag blir bara irriterad och det var jag också, irriterad.  Ny sol är dock beställd till veckan, då behöver jag den. Då behöver barnen den...

Plockade några av årets färska tallkottar igår.. Skalade dem, luktade på deras inre. Doften av fräsch, frisk sommar, natur och lite sav mötte mina näsborrar. Häktade ner en av sommarens sista syrén från grannens träd, sniffade länge - det tar faktisk ett år till innan det är dags.
Färska nyponrosor står på mitt skrivbord. För att påminna mig, för att väcka mig ur min slummer, för att sprida sin väldoft.

När vi cyklade våra femton mil möttes vi av massor av dofter.
"Det doftar min barndoms somrar" sa väninnan vid ett tillfälle och sniffade ljudligt.
Ja, det doftade hundkex, rölleka, färska blad, maskros.
Doften av jord som vätts av regn.
Fördelen med att vara "ett med elementen", att sitta på cykeln, oskyddad och i direkt kontakt med allt.

Jag har funderat över all glädje jag känner över att ha genomfört detta lopp. Allt det förde med sig av glädje och fördelar för mig.
Jobbigt? Nja, en smula. Mest en grundtrötthet ett tag efteråt men det är väl ok?
Ett kvitto på att man gjort något.

Nu sitter jag här med penna och papper.. Lurar på resten av sommaren.
Få ihop ekvationen - hinna allt jag vill med det svårflörtade "vara närvarande i nuet".
En sån ekvation kräver lite tålamod. Lite kludd på ett papper...
En stunds marinerande under en promenad.

Namaste! ;-)