Meeeennn..jösses...

Jag gillar sport! Inte tu tal om saken... Gillar att se sport på Tv, gillar att sporta.
Det enda jag aktivt väljer bort är fotboll. Om den inte är live och/eller spelas av någon jag känner för då kan även fotboll vara ok att se på! 
Fotboll på en engelsk eller irländsk pub med skummande öl i glaset och upphetsade fans runt sig, det kan också vara ok. 
Mitt problem är dock... Fotboll blir ALDRIG hockey. Det går för sakta för mig! 

Sålunda passerar VM ganska obemärkt förbi mig. Jag noterar resultat i tidningarna, noterar vart det är (dvs Polen och Ukraina), läser lite om hulliganerna men mer blir det inte. 
Kan namnet på några svenska spelare, topp spelarna i några av de andra länderna och så vidare. 
No big deal! 

Dock vet jag från hockeyn hur det känns att förlora! 
Det irriterande, enerverande känslan av förlust i ett mästerskap som man gått och väntat på. 
Man har hoppats på många spännande, bra matcher. Många vinster, många skrik, många svordomar och så... vips, är det SLUT!  Trist, tråkigt och man får börja vänta till nästa gång. Lååångt borta. 

Jag avsätter dock ALDRG förbundskaptener hemma i soffan! ALDRIG! 
It takes two to tango! Det är alltid mer bakom kulisserna än det jag ser och vet om. Det vet jag ju. 
Åsikter om enskilda spelares oförmåga att "nå sin klass" - visst! Men även här.. Vad vet väl jag om vad som pågår i just hans liv, just den här dagen? 

Sååå... I tidningarna läser jag om Sveriges "måste-match" emot England. Min helt "otränade" hjärna säger... "Tuff match, rimligen.  Kan de ens vinna? Jag menar England..."
Klockorna ringer i hela huvudet, varning, varning, varning. 
Tydligen BARA på mig. 

Några timmar senare är hela Sverige i upplösningens och lervällingens land. 
Vad hände? Hur kunde vi förlora? Sparka Hamrén!! Upplös landslaget! Skicka hem dem med bestraffning! 
GET REAL! Vad är detta?  Älta, älta, älta.... Vuxna män gråter öppet. Face book fylls med spydiga kommentarer om oförlåtligheten, om SVEKET... Jösses! (för att uttrycka sig som Nasse...)
Det är FOTBOLL!  Inte världsläget, inte svälten i Afrika, inte massakern i Syrien. 

Nytt tidningsuppslag (jodå, jag läser svenska tidningar på nätet).. 
Stor artikel "Bota din VM-ångerst". VAAAAAA?
Förvånad och fascinerad ser jag en Leg. psykolog uttala sig samt Lars Lagerbäck. De uttalar sig om "hur man kommer vidare..."
Önskar du tipsen?  Jovisst...

-Släpp förlusten, HITTA nästa utmaning.
-Tillåt dig själv att käna. 
- Gråt ut om du behöver, det är ok att vara deppig en stund då kanske du kan finna glädjen igen. nästa gång den presenterar sig! 

Bra råd i livet! Säkert applicerat på fotboll också. 
Min fråga är bara - har det inte gått lite långt?
Om man gräver ner sig i detta skall man nog finna sig lite proffshjälp då jag misstänker andra bakomliggande orsaker till sorg. ELLER? 
Njut din Söndag!  KRAM