Love.

"Love her!" He told the man.
"I told you, the feeling just isn't there anymore!" the man replied.
"LOVE her!" Covey replied.

"You don't understand. The feeling just isn't there" repeated the man.
"Then LOVE her. If the feeling isn't there, that is a good reason to love her!"
"But.. how do you love when you do not love?" asked the man.

Covey replied: "My friend, love is a verb! Love - the feeling - is a fruit of Love, the verb. 
So, Love her! Serve her. Sacrifice. Listen to her. Empathize. Appreciate. Affirm her.
Are you willing to do that?".    

 Ur Seven habits of highly effective people by Stephen. R. Covey.


Mycket av tankar runt kärlek, runt att älska förändras om "Love" faktiskt blir ett verb.
Ett verb med ett att framför.
Ett verb som innebär "agerande" och inte bara passivt mottagande och givande.

Ett verb som innebär att man måste göra för att det skall bli, att man våga deltaga.
Naiv som jag är tror jag att de flesta vill deltaga - vem vill inte ha frukterna av kärlek?
Men problemet - haken ligger i - att våga!
Att våga blotta sig och ge. Våga lägga fram sin andliga strupe på bordet och hoppas att den andra inte tar en tugga utan långsamt lägger sig bredvid och ser emot stjärnorna.

Tålamod, kunskap, talang, idogt praktiserande - allt det där och mycket därtill blir bara tekniker utan kärleken.

"Love comforts like sunshine after rain.." William Shakespeare.

Live with passion. Namaste!